Crossmedia

Digitala boksamtal

Vi började Christina Waldén-projektet med att alla 9:or samlades i matsalen, där fick vi träffa henne för första gången via Google hang out och hon berättade lite om sig själv och böcker som hon har skrivit. Efter det läste vi några av hennes böcker, man fick välja vilka man ville. När vi gjort det så skrev vi noveller, det skulle handla om något som var inom samma tema som Christina själv skriver i. Sedan började vi med muntlig diskussion, då hamnade vi i olika grupper där vi skulle välja varsitt ämne, t.ex. alkohol, sexuellt våld eller hedersmord och sedan berätta lite om det ämne man valt för varandra och sedan ha en diskussion om ämnet.

Efter allt det så skulle vi börja med boksamtal, då skulle vi få träffa Christina via Skype igen. I vår klass delades vi upp i grupper efter vilken bok vi hade läst, alla i gruppen skulle ha läst samma bok. I grupperna skulle vi komma på frågor som vi skulle fråga när vi träffade henne. När boksamtalet hände så gick först en grupp in och när de var klara så gick nästa in. Vi fick prata med i Christina i ungefär 20 minuter. Det första vi gjorde var att sätta oss runt ett bord och på en tv kunde vi se Christina. Vi hälsade, ställde våra frågor och lyssnade och antecknade när hon svarade på frågorna. Först var det lite stelt och nervöst, vi visste inte riktigt vad som skulle hända. Vi visste att vi först skulle hälsa, men efter det så visste vi inte riktigt hur vi skulle fortsätta samtalet. Men när vi väl kom igång så gick det bra, för att det var enklare att ställa frågorna när hon inte fysiskt satt framför oss utan bara var på en skärm.

Det var enkel att ha ett samtal med Christina för att hon var så trevlig och öppen med bra och långa svar på frågorna. Hon var bra på att berätta om sina böcker, hon berättade om hur hon kom på ideérna till böckerna på ett intressant sätt. Hon verkade ganska kunnig också, för att hon hade nästan alltid svar på allt man frågade. När hon berättade om boken så fick man en bättre förklaring om bokens struktur och anledningen till att hon skrev den, än om man hade letat efter ett svar på nätet.

Jag tycker att detta var ett bra sätt att “träffa” henne, för att skypa med henne kändes mycket enklare än att faktiskt träffa henne i verkligheten. Att ha ett videosamtal med någon är mer vanligt för mig, vilket gjorde att träffa henne via Skype kändes mer säkert och vanligt. Något som även gjorde att man kunde ha ett bra samtal med henne och inte bara att man ställde frågorna, fick svar och sedan var det klart. Efter detta projekt så har jag lärt mig att de ämnen som hon skriver om är mer vanligt i samhället än vad man trodde och att man ska hjälpa varandra. Det har även hjälpt att förbättra mig med att skriva novell, något som jag innan hade svårt med och att ha en muntlig diskussion.

Det var roligt att göra detta och jag hoppas att vi gör det igen.

My Nilsson Larsson, 9E.

RDA

Bokhyllehäng

Under hösten har vi dragit igång ett nytt koncept ”Bokhyllehäng” för att skapa en kontaktyta för att diskutera både böcker, läsning och nätet med eleverna. Inspirationen fick vi under Biblioteksdagarna då Prickiga Paula från Växjö bibliotek föreläste om Bokhyllehäng för läsning och skapande. Vårt koncept är en variant: fokus är läsningen och böcker, men även digitala fenomen. Vi träffas under rasten och det är därför drop-in som gäller. Vi bjuder på lite fika och medan vi äter diskuterar vi ett tema och pratar om böcker knutna till det temat.  Eleverna får dra diskussionsfrågor ur en burk. På senaste träffen diskuterade vi Creepypasta och spökhistorier och vandringssägner på nätet. Var kommer de ifrån? Hur kan man avslöja dem? Varför delar vi dem vidare? Vad är vi rädda för? Vi provade också att hitta på egna spökhistorier på nätet, kolla in Creepypodden och böcker med temat. Det har varit ett riktigt bra koncept, eleverna har möts över åldersgränser och det har känts som temana hittills har känts angelägna. 

Det som är svårt när vi pratar om spökhistorier och rykten på nätet är att många barn faktiskt tror på övernaturliga fenomen och spöken. Det gör dem än svårare att vara källkritiska. Några uttryckte att ”Jag vet ju att de där kedjebreven inte är sanna, men tänk om, tänk om det faktiskt finns onda väsen där ute? – därför delar jag för säkerhets skull…” Det är sådana här samtal som är viktiga att föra med barnen för att kunna tala om digital kompetens. Vi vuxna måste också få syn på barnens sätt att förhålla sig och tänka kring de här fenomenen om vi ska kunna utforma en skolbiblioteksverksamhet som stödjer utvecklingen av barnens digitala kompetens och källkritik. Dagens bokhyllehäng gav oss många tankeställare och en inblick i barnen och ungdomarnas vardag. Nästa vecka handlar det om Youtube och Youtubers.

Crossmedia

Nya vägar till läsförståele

Under Hacka Bibblan i Gävle fick vi syn på boken ”Vad har hänt här?” av Julia Neuhaus och Till Penzek. I boken får vi se roliga och knasiga ”efter-bilder” och läsaren ska gissa vad som har hänt innan. Bokens alla tolv bilder har en QR-kod kopplad till sig och när koden skannas leds läsaren till en rolig liten stop-motionfilm som berättar vad som har hänt. Det ena knasigare än den andra.

Vi testade boken i en av våra läsgrupper i bibblan. Vi har en läsgrupp som kommer varje vecka för högläsning och boksamtal. Syftet med stunden är att väcka läslust och för ökad läsförståelse. Boken gjorde fullkomlig succé hos våra tioåringar i gruppen. Det var jättekul att gissa tillsammans och det var också roligt att prova att skanna. Flera av eleverna hade sett QR-koder men inte provat att skanna. De upptäckte att det fanns QR-koder i bibblan (som vi använt till utställningar, boktips osv) som de också ville testa.

Boken väckte också idéer hos oss hur vi kan jobba med läsning och berättande utifrån QR-koder och stopmotion. idag på rasten och nästa tisdag ska vi testa stopmotion som berättarform med eleverna och boken blir en riktigt bra inspirationskälla.

RDA

Hej Vaggeryd!

För några veckor sedan begav sig ett gäng från Åtvidaberg till Vaggeryd för att besöka deras bibliotek och Makerspace. En av oss som åkte hade gjort liknande besök innan och verkligen rekommenderat oss andra att följa med för att se hur Vaggeryd arbetar kring bibliotek och digital kompetens.

I Vaggeryd möttes vi upp av Mia, som arbetar med och ansvarar för delar av Makerspace. Hon berättade om kommunen, förskolorna,skolorna, biblioteket och andra aktörer i samhället och om det fina samarbete de har för att integrera varandras verksamheter i varandra. Verkligen ett gott exempel på ”sharing is caring”, röda trådar och gemenskap.

Till slut var det dags för att kliva in i Makerspace. Den bild jag personligen haft av denna typ av verksamhet har varit fokuserad på robotar och programmering. Främst för att det är just detta vi arbetat med under hösten och den första digitala teknik jag stött på i egenskap av skolbibliotekarie. För mig, som ny i denna skolbiblioteksvärld, har det varit stort att ta in all ny teknik som jag fått möta under hösten. För inte så länge sedan hade jag inte ens hört talas om Makey Makey, Little bits eller Blue Bots. En helt ny värld har öppnat sig för mig och jag har lite tvekande tagit steget in.

När vi nu klev in i Vaggeryds Makerspace, rummen där de förvarar all den utrustning som bygger deras verksamhet, såg vi så mycket mera än bara robotar.

 

Allt presenterades i prydliga lådor och skåp

 

 

 

Nu förstod vi varför vår kollega varit eld och lågor över Vaggeryds Makerspace. De har kommit långt med sin verksamhet och byggt upp ett stort förråd av tekniska prylar, såsom 3D-skrivare, laserskärare, robotar, symaskiner och en pappersskärmaskin. Men insikten att Makerspace är så mycket mer än teknik slog oss när vi såg den upplaga av artiklar som i prydliga rader stod i hyllorna, märkta lådor med material att använda.

Makerspace är idag en ordinarie del av biblioteket i Vaggeryd, men det bedrivs även projekt utanför bibliotekets verksamhet. Bland annat berättade Mia om Creative Ladies, en grupp damer som träffas varje vecka för att skapa tillsammans, eller Geek girls, en grupp för tjejer som vill testa teknik.

Makerspace erbjuder även sina lokaler och sin utrustning till förskola och skola. Exempelvis kan lärare låna tekniklådor med olika teman (ex. Makey Makey eller Blue Bots) för att använda i sin egen undervisning. En idé som vi kände att vi vill anamma i vår egen verksamhet.

När vi lämnade Vaggeryd, nöjda, inspirerade och glada, pratade vi om alla saker vi själva vill ha i vårt Digitek. Vad skulle det kosta? Hur skulle det kunna få plats? Hur mycket tid behöver vi lägga på underhåll och uppdateringar av materialet? Vad skulle lärarna önska fanns hos oss för utlån? Det är så härligt att få brain storma, att i tanken handla, inreda och fixa, för att sedan landa i vad som är rimligt för oss.

Vi tackar Vaggeryd för besöket! Ni öppnade vår värld för vad Makerspace och digital teknik kan vara. Besök gärna deras hemsida: http://makerspace.vaggeryd.se/

 

RDA

Robotar på vift!

Under två tisdagar har vi arbetat med robotarna Dash, Dot och mBot i Digiteket. Vi har haft sex grupper igång samtidigt. Vi har också haft en workshop under höstlovet tillsammans med alla skolbibliotekarier i Åtvidabergs kommun och kommunbiblioteket. Tillsammans har vi utforskat både vad robotarna kan göra, men också fått tid att reflektera över hur de kan användas för att vidga sin digitala kompetens.

Under första tisdagen lekte vi fritt med  robotarna med hjälp av apparna. Vi utforskade vad robotarna kunde göra. Det var väldigt roligt att hålla på med robotarna. Barnen var uppfinningsrika och kunde lätt hålla koncentrationen i över en timme. Alla vågade trycka på allt! Även under workshopen med oss vuxna hade robotarna, framförallt Dash, en väldigt glädjande effekt – den känns ofarlig, lekfull och som en vän. Flera barn ville ta med sig Dash hem.

Under andra passet hade vi planerat utmaningar för barnen. Vi började med att prata om instruktioner och att bakom varje app och datorprogram så finns det en instruktion, en kod. Så tittade vi på appen Blocky, där man kan styra Dash med hjälp av blockprogrammering. Vi testade att sätta ihop olika enkla block för att utforska hur det fungerade. Barnen var snabbt på och hade lätt att ta till sig blocken. Flera uttryckte att det var själva testandet som var roligt – att ha en idé och se om den gick att genomföra. Vi hade också förberett färdiga övningar med instruktioner men då såg vi att barnen snabbt kroknade. Att ta till sig en instruktion och sedan göra kändes kul som idé men eleverna övergav det snabbt. Kanske kändes det inte lika fritt? Kändes det som att det plötsligt fanns rätt och fel?

Vi ser många fördelar att arbeta med robotarna för att förstå styrning och att komma igång med enklare blockprogrammering. ”Alla” tycker om robotarna, de är enkla att komma igång med och bjuder in till lekfullt lärande. Det är bättre att tänka sig upplägget: (1) testa lekfullt, (2) blockprogrammera tillsammans, gärna härma färdiga programmeringar (3) skapa en idé om vad roboten ska göra och prova att i grupp programmera med block, än att satsa på de färdiga övningar som vi testade. Just att eleverna får komma med idén om vad robotarna ska göra känns viktigt. Vi har också upptäckt att det behövs lite ordningsregler för hur man hanterar robotarna – t.ex. endast köra dem på golvet, inte bära dem i ”huvudet” etc. Nu kommer vi att rigga i ordning lådor för utlåning av robotarna i klassrummen.

RDA

Vlogg i digiteket

I början av hösten gjorde vi i bibblan en liten undersökning kring vad eleverna önskade få veta mera om i digiteket. Vlogg var en given kandidat som fick många röster. Så sagt och gjort, vid två tillfällen har vi anordnat vlogg som tema under digitekets öppna verkstäder på tisdagseftermiddagar.

Hur skulle vi skulle tänka kring antalet deltagare? Kan vem som helst droppa in för att testa? Ska vi ha föranmälan? Hur många hinner vi med att hjälpa? Vilka förkunskaper har de redan? Tänk om det kommer 50 stycken? Eller 3 stycken? Hur många har vi plats för?

Vi äger nu sex iPads och vi startade tankeprocessen där. Om vi har sex paddor så borde de kunna arbeta i par kring en enhet. Det medför tolv elever. Men var gör vi av dem när det är dags att spela in? Kan vi ha sex grupper på gång i biblioteket utan att de stör varandras inspelningar? Vi trodde det, så vi bestämde att ha föranmälan där maxantalet var tolv personer. Efter första tillfället fick eleverna välja om de ville anmäla sig till andra tillfället eller lämna sin plats vidare till andra intresserade.

Det tog inte många dagar efter vi gått ut med informationen så var tillfälle 1 redan fullbokat.

Vi hade ett tänk kring upplägget där vi skulle starta med diskussioner, titta på några kända vloggare och prata om konkreta tips kring en lyckad vlogg. När tolv glada och förväntansfulla ungdomar stormade in den första tisdagen visade det sig att de redan hade massor av tankar, idéer och kunskaper kring vloggar. Vi lät dem komma igång med filmningen ganska så snart efter att vi samlats och pratat lite. De var så sugna och vi ville inte hejda deras kreativitet. Nu visade det sig att det blev platsbrist trots allt. Filmning pågick i varenda vrå i bibliotekets lokaler och man fick akta sig för att inte fastna på någons film och orsaka omtagning.

Vloggarna skapades i iMovie och själva filmandet flöt på bra. De hade klara bilder kring vad de ville vlogga om. Glädjande nog valde många att prata om och visa upp olika böcker. Det var roligt att se dem använda typiska gester och minspel för att få till den rätta ”kändis-vloggar-feelingen”.

När de kom till redigeringen kom också problemen. Där fick vi som vuxna gå in och stötta, visa och försöka klura ut hur man skulle lösa alla de önskemål som kom upp – hur får man en liten infälld ruta i bilden? kan jag få in en bild från min mobil till iPaden? Vi kunde inte svara på alla frågor men allt blev löst efter att kloka huvuden slagits samman och vi testat oss fram. Många av eleverna hjälpte även varandra när frågor uppstod.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De flesta eleverna valde att anmäla sig direkt till pass 2 för att kunna göra färdigt sina vlogg-inlägg. De som inte kunde komma tillbaka hade annat uppbokat tisdagen efter. På så sätt fick vi möjlighet att öppna upp för nya anmälningar till veckan efter, som även den blev fulltecknad.

Vlogg blev en hit! Filmredigering är verkligen ett område att titta mera och närmare på i framtiden. Spela in kunde alla, men det var sedan problemen och frågorna kom. Väl värt att anteckna och planera in för framtidens digitek-aktiviteter.

Crossmedia

#Hacka Bibblan 2017 Gävle

 Hacka bibblan är en årligen återkommande knytkonferens för intresserade av skapande, hantverk och teknik. I år arrangerades Hacka Bibblan av Region Gävleborg. Under konferensen fick vi inspireras av föreläsare men också delta i flera workshops. Det fanns också gott om tid för samtal och gemensam reflektion.

Minimässa och workshops

Under hacka bibblan fanns en minimässa där andra konferensdeltagare visade upp projekt de provat. Vi blev väldigt inspirerade av ett projekt Sofia Lindström från CoderDojo i Sandviken skapat som hette Hållbarhet och teknik. Utifrån de globala miljömålen uppmuntrades vi att skapa uppfinningar för en mer hållbar värld. Skolans miljöråd jobbar just nu fram en lokal variant på det projektet för att prova på vår skola.

Vi hittade en riktigt fin och rolig bok, Vad har hänt här? av Julia Neuhaus och Till Penzek, som var skriven med hjälp av QR-koder. Du får på uppslaget se en ”efterbild” och du ska fantisera över vad som har hänt. När du scanna QR-koden får du se en liten stop motion-film som berättar vad som hänt innan. Vi hade själva riktigt roligt med boken och har beställt hem den för att prova den i våra högläsningsstunder. Det skulle också vara ett roligt sätt att jobba med berättande och fantasi att låta barnen skapa en ”förefilm” om vi ger dem en ”efterbild”. Den boken kickade igång massor av idéer kring hur man kan jobba med berättande och att försöka förutspå.

Vi provade också på spännande workshops som att konstruera en flygande fågel och lysande armband. Det var riktigt bra att få prova själva. När vi först såg vad som skulle göras var vi övertygade om att vi skulle kunna göra detsamma i skolbiblioteket, men när vi provat själva var vi mindre naiva. Det var väldigt många fler aspekter att fundera över än vad vi trodde. Det är lätt att dras med och tro att det går att ta över ett koncept men det krävs verkligen eftertanke och en fundering kring, tidsåtgång, målgruppens förkunskap, gruppstorlek och så vidare.

 

Föreläsningarna

De tre stora huvudtalarna var otroligt inspirerande och hade helt olika ingångar på teknik, skapande och digital kompetens. Fokus låg mycket på lärande, att få göra, och flickors väg in i tekniken. Peter Parnes kickade igång det hela, lyste som en sol och fick oss att känna att ingenting var omöjligt – en sann visionär och doer i ett. Inspirerande att se hur han lyckats skapa ett sådant engagemang kring makerspaces i Luleå. Kopplingen till biblioteket blir intressant om vi strävar efter en biblioteksverksamhet som kan tillhandahålla tekniska verktyg och vara en mötesplats att lära av varandra. Det innebär i så fall inte att bibliotekspersonalen själv ska kunna allt utan skapa förutsättningar för möten mellan människor som vill utforska och lära tillsammans.

Marika Alneng talade om MIK och hur fortbildning och kunskapsutveckling inom MIK kan ske på biblioteken och kanske i första steget till bibliotekets egna personalgrupp. Hon visade upp ett mycket intressant angreppssätt med filmer kring MIK och detox av den egna datorn. Överhuvudtaget återkom alla talare gång på gång om vikten av att göra för att lära. Det stärkte oss i vårt angreppssätt med att arbeta med MIK i samarbete med lärare. Vi har tidigare skrivit om det MIK-projekt som just nu pågår där eleverna skapar egna propagandafilmer utifrån ideologier. I vår skolbiblioteksgrupp i Åtvidaberg har vi också gått från att prata MIK teoretiskt till att göra och prova, både programmering, robotar och vi ska också filma inom kort.

Harriet Aurell betonade flickorna och kvinnorna i tekniken. Både hon och Peter Parnes betonade att det är främst i åldrarna 9-12 som det finns en chans att väcka ett intresse för teknik, efter 12-13 års ålder ”stängs fönstret”. Det stärkte oss i vår satsning att fokusera på mellanstadiet.

Listan över idéer som följde med hem från Gävle var lång! Stort tack till Regionbiblioteket och Crossmediaprocessen att vi fick chansen att åka.

RDA

En rookies besök på bok- och biblioteksmässan

Tidig morgon och lång väg att åka, från lilla Åtvidaberg till stora Göteborg. Mitt rutinerade resesällskap hade berättat om långa rader av montrar, böcker, författare och intressanta seminarier. Jag hade höga förväntningar och såg fram mot två härliga dagar på mässan. Men oj, ingen hade kunnat förbereda mig för det jag möttes av. Det var som att komma till himmelriket. Vi strosade bland montrar, bläddrade i böcker, stressade till seminarier vi ville deltaga på, letade oss tillbaka till senast besökta monter, talade med kunniga och entusiastiska personer, fick tips på litteratur, fick idéer som vi glatt antecknade eller fotograferade, spanade på kändisar och shoppade en del böcker.  Så många intryck och så många människor, med samma brinnande intresse, på ett och samma ställe.

Jag är glad att vi hade möjlighet att besöka mässan i två dagar. Första dagen gick åt till att insupa atmosfären och ta in alla intryck. Efter den dagen var jag mest fascinerad över hur många böcker det egentligen finns (och då var detta bara en bråkdel) och hur många böcker jag ännu inte hunnit läsa. Vilken lyx att få gå runt och bläddra i alla denna litteratur, läsa på baksidorna, titta på texten och bilderna och diskutera om just detta var en bok för oss. Önskelistan över framtida bokinköp växte sig lång. Det är verkligen skillnad att få ha haft boken i sin hand innan man köper in den i stället för att bläddra i en katalog.

Under fredagen, den andra dagen på plats, lade vi tid på att besöka seminarier som främst kretsade kring digital teknik, digital kompetens och läsning. Mest för att detta just nu ligger nära i tiden för oss att utveckla på vår skola. Nya tankar och infallsvinklar fyllde mitt anteckningsblock och diskussionen mellan oss kollegor fördjupades, ställdes på sin spets eller bekräftades varefter vi hörde olika föreläsare. Dessutom fick vi många goda tips på litteratur för fortbildning.

Då det gått en tid mellan besöket och skrivandets stund har de nya intrycken och kunskaperna hunnit sjunka in. Jag minns främst storheten på mässan – allt var stort och mycket, jag minns hur roligt vi hade och hur sugna vi blev på att köpa in ny litteratur men också ett par roliga figurer vi träffade på och fick lära känna – Dash & Dot. De kommer passa perfekt i vårt nya digitek.

 

 

Dash

 

 

 

//Anna Danielsson

RDA

Hur förhåller sig MIK till begreppet Digital kompetens?

Idag träffades alla skolbibliotekarier i Åtvidaberg för att diskutera MIK och digital kompetens. Vi har jobbat hårt för att fördjupa oss i och skapa en strategi för att arbeta med MIK i Åtvidabergs skolor under snart två år. Den här hösten är vi tre av sex som går utbildningar på Borås Högskola för att bygga vidare på en vetenskaplig grund för vårt arbete. Vi har hela tiden arbetat utifrån begreppet Medie- och Informationskunnighet och med stöd i UNESCOS guider. I läroplanen och i skollagen står nu att skolbiblioteken ska arbeta främjande för att öka elevernas ”digitala kompetens”, men begreppet MIK lyser med sin frånvaro. I gruppen hamnade vi intressanta funderingar över hur vi ska närma oss begreppet och hur förhåller det sig till begreppet ”medie- och informationskompetens”? Precis som vi problematiserar begreppet ”läsning” och ”läsfrämjande” i en skolbibliotekskontext måste vi våga mejsla ut vad vår roll skulle kunna vara utifrån ”digital kompetens” och vad är det innebär för skolbibliotekets verksamhet? Vi vände och vred på begreppen och försökte oss också på vad digital kompetens inte är? Vi kommer att träffas flera gånger för att diskutera detta.

Vår skola läser just tillsammans boken”Koden till digital kompetens” av Karin Nygårds och under bokmässan lyssnade vi på Frida Monsén. Hon har skrivit boken ”Digital kompetens i skolan och klassrummet” och den kommer vi att läsa tillsammans med vår rektor, som grund för arbetet med att utveckla vår verksamhetsplan kring digital kompetens. Frida Monsén närmar sig begreppet ur fyra perspektiv: Hantera, skapa, dela och förstå

Frida lyfte också vikten av att problematisera ”Digital läsning”. I jämförelse med den definition som Digitaliseringskommissionen valt så är det perspektivet med ”motivation”, alltså att vilja delta i den digitala utvecklingen som inte ryms i Fridas ingång till begreppet. Tankarna lär fortsätta. I morgon åker Anna och Karin till Hacka bibblan i Gävle och hoppas på mer input från hur andra tänker.

Vi avslutade mötet med att prova att programmera Blue Bots. Det är verkligen en framgångsväg att börja i det konkreta och inte bara i teori – vi hade riktigt roligt och även de som känt sig mycket tveksamma när de såg att robotar stod på programmet tyckte det var toppenkul. Det blev också tid för tankar om hur vi skulle kunna använda robotarna i våra bibliotek.

Crossmedia

Ge och ta

Nu är våra 9:or igång med andra delen av Christina Wahldén-projektet. Efter att ha läst hennes litteratur och bloggat med Christina om böckerna så är det nu dags för skrivning. Noveller står på schemat. Medan lektionerna rullar på har vi nära kontakt med Christina via mail. Hon är genuint intresserad av hur det går för oss – vilket värmer i lärarhjärtat. Vi stöter och blöter, vrider och vänder hur vi kan fortsätta projektet. För vi vill absolut inte släppa taget om Christina än, som gett oss så mycket. Kanske skulle en slags skrivarverkstad senare under terminen vara bra? Vi skriver noveller i detta nu och för de elever som är intresserade av skrivning kan vi då erbjuda det lilla extra innan det är dags för nationella prov. Arbetet är fortfarande under bearbetning, men det är så roligt att jobba fram ett spännande och lärorikt projekt tillsammans med ett skrivarproffs. Vi ger och vi tar av varandras idéer. Fortsättning följer …