Alléskolans bibliotek

Bokhyllehäng

Under hösten har vi dragit igång ett nytt koncept ”Bokhyllehäng” för att skapa en kontaktyta för att diskutera både böcker, läsning och nätet med eleverna. Inspirationen fick vi under Biblioteksdagarna då Prickiga Paula från Växjö bibliotek föreläste om Bokhyllehäng för läsning och skapande. Vårt koncept är en variant: fokus är läsningen och böcker, men även digitala fenomen. Vi träffas under rasten och det är därför drop-in som gäller. Vi bjuder på lite fika och medan vi äter diskuterar vi ett tema och pratar om böcker knutna till det temat.  Eleverna får dra diskussionsfrågor ur en burk. På senaste träffen diskuterade vi Creepypasta och spökhistorier och vandringssägner på nätet. Var kommer de ifrån? Hur kan man avslöja dem? Varför delar vi dem vidare? Vad är vi rädda för? Vi provade också att hitta på egna spökhistorier på nätet, kolla in Creepypodden och böcker med temat. Det har varit ett riktigt bra koncept, eleverna har möts över åldersgränser och det har känts som temana hittills har känts angelägna. 

Det som är svårt när vi pratar om spökhistorier och rykten på nätet är att många barn faktiskt tror på övernaturliga fenomen och spöken. Det gör dem än svårare att vara källkritiska. Några uttryckte att ”Jag vet ju att de där kedjebreven inte är sanna, men tänk om, tänk om det faktiskt finns onda väsen där ute? – därför delar jag för säkerhets skull…” Det är sådana här samtal som är viktiga att föra med barnen för att kunna tala om digital kompetens. Vi vuxna måste också få syn på barnens sätt att förhålla sig och tänka kring de här fenomenen om vi ska kunna utforma en skolbiblioteksverksamhet som stödjer utvecklingen av barnens digitala kompetens och källkritik. Dagens bokhyllehäng gav oss många tankeställare och en inblick i barnen och ungdomarnas vardag. Nästa vecka handlar det om Youtube och Youtubers.

Nya vägar till läsförståele

Under Hacka Bibblan i Gävle fick vi syn på boken ”Vad har hänt här?” av Julia Neuhaus och Till Penzek. I boken får vi se roliga och knasiga ”efter-bilder” och läsaren ska gissa vad som har hänt innan. Bokens alla tolv bilder har en QR-kod kopplad till sig och när koden skannas leds läsaren till en rolig liten stop-motionfilm som berättar vad som har hänt. Det ena knasigare än den andra.

Vi testade boken i en av våra läsgrupper i bibblan. Vi har en läsgrupp som kommer varje vecka för högläsning och boksamtal. Syftet med stunden är att väcka läslust och för ökad läsförståelse. Boken gjorde fullkomlig succé hos våra tioåringar i gruppen. Det var jättekul att gissa tillsammans och det var också roligt att prova att skanna. Flera av eleverna hade sett QR-koder men inte provat att skanna. De upptäckte att det fanns QR-koder i bibblan (som vi använt till utställningar, boktips osv) som de också ville testa.

Boken väckte också idéer hos oss hur vi kan jobba med läsning och berättande utifrån QR-koder och stopmotion. idag på rasten och nästa tisdag ska vi testa stopmotion som berättarform med eleverna och boken blir en riktigt bra inspirationskälla.

Hej Vaggeryd!

För några veckor sedan begav sig ett gäng från Åtvidaberg till Vaggeryd för att besöka deras bibliotek och Makerspace. En av oss som åkte hade gjort liknande besök innan och verkligen rekommenderat oss andra att följa med för att se hur Vaggeryd arbetar kring bibliotek och digital kompetens.

I Vaggeryd möttes vi upp av Mia, som arbetar med och ansvarar för delar av Makerspace. Hon berättade om kommunen, förskolorna,skolorna, biblioteket och andra aktörer i samhället och om det fina samarbete de har för att integrera varandras verksamheter i varandra. Verkligen ett gott exempel på ”sharing is caring”, röda trådar och gemenskap.

Till slut var det dags för att kliva in i Makerspace. Den bild jag personligen haft av denna typ av verksamhet har varit fokuserad på robotar och programmering. Främst för att det är just detta vi arbetat med under hösten och den första digitala teknik jag stött på i egenskap av skolbibliotekarie. För mig, som ny i denna skolbiblioteksvärld, har det varit stort att ta in all ny teknik som jag fått möta under hösten. För inte så länge sedan hade jag inte ens hört talas om Makey Makey, Little bits eller Blue Bots. En helt ny värld har öppnat sig för mig och jag har lite tvekande tagit steget in.

När vi nu klev in i Vaggeryds Makerspace, rummen där de förvarar all den utrustning som bygger deras verksamhet, såg vi så mycket mera än bara robotar.

 

Allt presenterades i prydliga lådor och skåp

 

 

 

Nu förstod vi varför vår kollega varit eld och lågor över Vaggeryds Makerspace. De har kommit långt med sin verksamhet och byggt upp ett stort förråd av tekniska prylar, såsom 3D-skrivare, laserskärare, robotar, symaskiner och en pappersskärmaskin. Men insikten att Makerspace är så mycket mer än teknik slog oss när vi såg den upplaga av artiklar som i prydliga rader stod i hyllorna, märkta lådor med material att använda.

Makerspace är idag en ordinarie del av biblioteket i Vaggeryd, men det bedrivs även projekt utanför bibliotekets verksamhet. Bland annat berättade Mia om Creative Ladies, en grupp damer som träffas varje vecka för att skapa tillsammans, eller Geek girls, en grupp för tjejer som vill testa teknik.

Makerspace erbjuder även sina lokaler och sin utrustning till förskola och skola. Exempelvis kan lärare låna tekniklådor med olika teman (ex. Makey Makey eller Blue Bots) för att använda i sin egen undervisning. En idé som vi kände att vi vill anamma i vår egen verksamhet.

När vi lämnade Vaggeryd, nöjda, inspirerade och glada, pratade vi om alla saker vi själva vill ha i vårt Digitek. Vad skulle det kosta? Hur skulle det kunna få plats? Hur mycket tid behöver vi lägga på underhåll och uppdateringar av materialet? Vad skulle lärarna önska fanns hos oss för utlån? Det är så härligt att få brain storma, att i tanken handla, inreda och fixa, för att sedan landa i vad som är rimligt för oss.

Vi tackar Vaggeryd för besöket! Ni öppnade vår värld för vad Makerspace och digital teknik kan vara. Besök gärna deras hemsida: http://makerspace.vaggeryd.se/

 

Robotar på vift!

Under två tisdagar har vi arbetat med robotarna Dash, Dot och mBot i Digiteket. Vi har haft sex grupper igång samtidigt. Vi har också haft en workshop under höstlovet tillsammans med alla skolbibliotekarier i Åtvidabergs kommun och kommunbiblioteket. Tillsammans har vi utforskat både vad robotarna kan göra, men också fått tid att reflektera över hur de kan användas för att vidga sin digitala kompetens.

Under första tisdagen lekte vi fritt med  robotarna med hjälp av apparna. Vi utforskade vad robotarna kunde göra. Det var väldigt roligt att hålla på med robotarna. Barnen var uppfinningsrika och kunde lätt hålla koncentrationen i över en timme. Alla vågade trycka på allt! Även under workshopen med oss vuxna hade robotarna, framförallt Dash, en väldigt glädjande effekt – den känns ofarlig, lekfull och som en vän. Flera barn ville ta med sig Dash hem.

Under andra passet hade vi planerat utmaningar för barnen. Vi började med att prata om instruktioner och att bakom varje app och datorprogram så finns det en instruktion, en kod. Så tittade vi på appen Blocky, där man kan styra Dash med hjälp av blockprogrammering. Vi testade att sätta ihop olika enkla block för att utforska hur det fungerade. Barnen var snabbt på och hade lätt att ta till sig blocken. Flera uttryckte att det var själva testandet som var roligt – att ha en idé och se om den gick att genomföra. Vi hade också förberett färdiga övningar med instruktioner men då såg vi att barnen snabbt kroknade. Att ta till sig en instruktion och sedan göra kändes kul som idé men eleverna övergav det snabbt. Kanske kändes det inte lika fritt? Kändes det som att det plötsligt fanns rätt och fel?

Vi ser många fördelar att arbeta med robotarna för att förstå styrning och att komma igång med enklare blockprogrammering. ”Alla” tycker om robotarna, de är enkla att komma igång med och bjuder in till lekfullt lärande. Det är bättre att tänka sig upplägget: (1) testa lekfullt, (2) blockprogrammera tillsammans, gärna härma färdiga programmeringar (3) skapa en idé om vad roboten ska göra och prova att i grupp programmera med block, än att satsa på de färdiga övningar som vi testade. Just att eleverna får komma med idén om vad robotarna ska göra känns viktigt. Vi har också upptäckt att det behövs lite ordningsregler för hur man hanterar robotarna – t.ex. endast köra dem på golvet, inte bära dem i ”huvudet” etc. Nu kommer vi att rigga i ordning lådor för utlåning av robotarna i klassrummen.