Tillsammans

Bookbuddies – att mötas med läsningen i fokus

Vikten av läsande förebilder kan inte överskattas! Under två veckor har nästan 400 elever i vår kommun träffats och pratat böcker och läsning med varandra. Åttor och fyror har träffat varandra och femmor och tvåor (på Centralskolan).  De äldre elever har förberett boktips och samtalsfrågor om läsning och litteratur: de ska vara förebilderna och därigenom stärka sitt självförtroende, de yngre barnen ska få läsande förebilder.

 

BookBuddies – ett projekt med boken i centrum för

  • att skapa läslust
  • att skapa en verklig mottagare för skolarbete
  • att skapa möten mellan åldrar
  • att prova en digital plattform för läsfrämjande och skapa förståelse för publicering av och hur information kan göras sökbar för andra på nätet.

BookBuddies är ett projekt för ökad läslust och ökad digital kompetens, men också för stärkt självförtroende och möten mellan eleverna. Till projektet hör också att göra ett digitalt eller konstnärligt boktips som ska publiceras på webben: bloggen som hör till Bookbuddiesprojeket. Här gäller det också att göra sitt inlägg sökbart med taggar.

Boktips av femmorna

Det är tredje året som vi jobbar med läsande förebilder på det här sättet. Det första året var ett pilotår och det är andra året som det har precis den här formen. Vi har lärt oss mycket kring logistiken och i vilka steg planeringen måste gå. Lärare hade förra året jobbat fram bedömningsmatriser för åk 8, vilket gav utrymme för att vidareutveckla samtalsfrågorna till själva träffarna.

Åttorna tipsar för fyrorna

Under träffarna satt eleverna 5-7 stycken, blandade yngre och äldre elever, runt småbord. I år flyttade vi alla Bookbuddiesträffarna till skolbiblioteket. Det kändes som en riktigt bra lösning. Det blev en mer avslappad situation och samtalen kom igång riktigt bra. Att få prata böcker och läsning sittandes bland alla böcker inspirerade också. ALLA imponerade så på oss vuxna som kunde smyga runt och lyssna på samtalen. Det är lätt att underskatta hur nervösa åttorna var för att ta sig an den här uppgiften. Det är verkligen skillnad på att ”redovisa en skoluppgift” än att ha en verklig mottagare för sitt arbete. En övervägande majoritet var jättenöjda med sig själva efteråt. En elev skriver i utvärderingen:

”Vi 8:or har blivit “modigare” och det kan göra att vi kan få en större chans att få sommarjobb och vi har fått lärdom av att ta ansvaret och sånt.”

Ett annat härligt kvitto är när fyrorna kommer in dagen efter och vill låna just de böcker de fått boktips om igår! Riktigt riktigt roligt projekt som berör så många!

 

 

Tillsammans

Tekniken i praktiken

I onsdags anordnades en minimässa på Alléskolan. Dagen var ett samarbete mellan skolbiblioteket, skolans makerprofil samt studie- och yrkesvägledaren (SYV). Idén föddes när vi innan jul pratade om hur vi skulle kunna nå ut med den teknik vi inhandlat under hösten till skolans elever. Vi hade provat att ha vad vi kallade Digiteket öppet under eftermiddagarna, dit elever efter skoltid fick komma och prova på ex. stop motion, robotar, programmering och spelfilm. Digiteket var ett lyckat projekt men vi kände att vi inte nådde så många elever som vi önskade bland annat på grund av att många inte hade möjlighet att komma till oss efter skoltid. Vi hade även en tanke om att eleverna skulle få insikt i att denna teknik, som de på många sätt uppskattar, faktiskt kan vara ett framtida yrke. Så hur skulle vi nå många elever samt väcka ett intresse och en nyfikenhet för teknik som en framtida yrkesmöjlighet?

 

Resultatet av en hel del funderande blev den minimässa som vi kallat ”Tekniken i praktiken”. Vår vision är att anordna liknande dagar ett par tillfällen per termin. Denna första gång skulle temat vara el, då vi ville presentera våra nyinköpta littleBits. Med hjälp av SYV  Maria kontaktades lärare på Teknikcollege, en yrkesambassadör från SAAB och ett lokalt företag som arbetar med el och automation, Etcon, tillika årets entreprenöriella samarbetsföretag 2017 i Åtvidaberg. 

Målet med dagen var att eleverna skulle se den röda tråden mellan

  • skolans teknik, som för dagen presenterades i form av littleBits, ledande lera och våra robotar
  • makerprofilen, som erbjuder ytterligare fördjupning inom teknikområdet inom ramen för elevens val. En profil som passar både tjejer och killar och som erbjuds för åk 7-9
  • gymnasieval i form av lärare, Anders och Tomas, och elever från Teknikcollege Facetten som kunde berätta om och visa på möjligheterna med att söka tekniska utbildningar
  • arbetslivet. Dels berättade Julia från SAAB om hennes arbete som montör samt yrkesambassadör och dels fanns Andreas på Etcon på plats för att visa upp deras arbete och svara på elevernas frågor kring tekniken som presenterades

Mässan startade under förmiddagsrasten och elever från åk 4 upp till åk 9 hade möjlighet att prata med våra utställare samt prova att koppla littleBits, få lampor att lysa med hjälp av batteri och ledande lera samt provköra robotarna. Vi har ynnesten att ha en stor öppen yta utanför skolbiblioteket, Allétorget, som används flitigt till evenemang som detta och dit eleverna gärna går på rasten. Allétorget var fullt av elever. När lugnet lagt sig efter att rasten var slut var åk 8 inbjudna att lyssna till Julia, som berättade om sin väg till det yrke hon har idag. En klass i taget var välkomna till Allétorget för en miniföreläsning samt bekanta sig med Teknikcollege och Etcon.

 

 

 

Under lunchen var det full fart igen. Eleverna ville testa vår teknik och inte en vrå var ledig utan där kopplades det el, med eller utan lera och robotar svischade fram och tillbaka med glada ungdomar som styrde dem med iPadsen. Den största vinsten, som vi i skolbiblioteket upplevde, var den proffsiga hjälp som de yrkeskunniga kunde bidra med. Vi kan koppla ihop littleBits och vi kan få lampan att lysa med hjälp av ledande lera men vi har svårt att hjälpa eller förklara när något inte blir som man tänkt. Exempelvis var det ett gäng elever som byggde en bil med hjälp av littleBits. När det var dags för premiärturen visade det sig att bilen bara snurrade runt i stället för att åka framåt. Varför? Vi stod ganska handfallna men med hjälp av våra kunniga utställare fick eleverna förklaring till varför bilen bara snurrade runt och tips på hur de skulle göra för att lösa problemet. Det var häftigt att se glädjen hos dem när bilen snyggt rullade rakt fram i korridoren. En pojke utbrast ”Jag har aldrig provat littleBits förut, men nu har jag byggt en fungerande bil”. Uppfattningen är också att eleverna tycker det är roligt med utomstående aktörer som är duktiga på sitt område och de ville och vågade fråga om sådant de undrade över.

 

 

Efter lunchrasten bjöd makerprofilen in till information för åk 6 där de berättade om vad man möter och får lära sig om man väljer att söka till makerprofilen inför åk 7. Många var intresserade, ställde frågor och visade engagemang när Mattias och Jens, ansvariga för profilen, pratade med dem.

Efter den intensiva dagens slut var vi trötta men nöjda och kände att vår minimässa blev mycket lyckad. Eleverna har redan frågat när vi ska göra detta igen och sedan i onsdags har vår teknikpark inte bara stått i ett skåp utan varje rast har några velat testa vidare med att köra robotar eller koppla littleBits, precis som vi önskat. Vi nådde många elever denna dag och vi tror att den röda tråden blev synlig. Nu satsar vi på nästa ”Tekniken i praktiken”-dag senare i vår och då kommer antagligen robotarna vara huvudpersoner.

Skolbiblioteket tackar SYV-Maria och Mattias och Jens från makerprofilen för ett givande och roligt samarbete. Tack även till elever och lärare, Anders och Tomas, från Teknikcollege, Julia från SAAB och Andreas från Etcon.

Språklig förmåga

Den gemensamma läsningens kraft!

I höglösningen och den gemensamma samtalet finns en sådan enorm kraft! I skolbiblioteket jobbar vi systematiskt med flera olika högläsningsgrupper i veckan. På högstadiet arbetar vi med eleverna som i sitt språkval har extra svenska och engelska. De elever i åk 4:a som fångats upp av skolans speciallärare får under elevens-val-tid komma till biblioteket. Dessa elever har avkodningsträning tillsammans med speciallärarna och får i biblioteket högläsning i grupper. Att med omsorg välja en bok som engagerar, läsa den högt och sedan få samtal om det lästa är något som uppskattas av eleverna. Bara biblioteksmiljön i sig tycks ha en lugnande och avslappnade effekt på eleverna.

Boksamtalen är uppbyggda utifrån Aidan Chambers samtalsform. Vi i biblioteket utvecklar våra metoder tillsammans med våra speciallärare och förstelärare i språk. Vi läser forskningstexter tillsammans, provar metoder, reflekterar och utvecklar tillsammans.

Under högläsningen med fyrorna fokuserar vi på samtal om text och att vidga ordförrådet. Högläsningspassen är uppbyggda så här:

 

Aktivitet Syfte
Hej! Samling Läsande förebild / läsargemenskap /vad innebär det att vara läsare?

Samtal:

vad läser jag just nu?

Vad funderar jag över i min läsning just nu?

Vad läser de just nu för bok i skolan?

Vad undrar de över i sin bok just nu?

Introducera boken Förförståelse, förutspå, väcka intresse
Läsning av boken Visa hur en bok kan läsas:

Narrativ läsning med inlevelse

Think – a -loud, vad undrar vi medan vi läser? Vad betyder orden?

Bilderna visas efter att texten på sidan har lästs.

Boksamtal enl Chambers modell Skapa en läsargemenskap

Få distans och reflektera … jag undrar…

Omforma – skapa något nytt Röra sig bortom texten
Dokumentera Skriva upp vad vi läst för att skapa en gemensam läsarerfarenhet.

 

Vi läser bilderböcker och eleverna får vara med och välja bland av skolbibliotekarien redan valda böcker. Böcker som vi läser är t.ex. omgjorda klassiker som Bockarna Bruse på Badhuset, De tre små vargarna och den stora stygga grisen, litteratur från andra kulturer som Mamy Wata och monstret eller både och som Makwelane och krokodilen. Texterna ska vara mångbottnade men ändå greppbara för eleverna. Bilderböckerna både utmanar och hjälper eleverna i sin språkutveckling. Chambers metod för boksamtal fungerar riktigt bra med eleverna – de har lätt att ta till sig modellen, som har fått belysas av symboler, emojis (glad gubbe med tumme upp/ledsen gubbe med tumme ner etc), och har många tankar om det de läser.

Samtal om det lästa

Att boksamtalen har samma struktur varje gång gör också att barnen snabbt känner sig bekväma. Vi har bokläsningen och boksamtalen i biblioteket. Vi har märkt att miljön spelar mycket stor roll för barnen. I biblioteket har vi en mysig och lugn hörna för vår läsning och ett bord med en vit tavla för våra boksamtal. Skolbibliotekarien har en annan roll än läraren och eleverna upplever inte att det är “skola” som ska bedömas utan en härlig stund tillsammans, de är avslappnade och pratar lätt om det lästa. Barn som är oroliga i det stora klassrummet blir lugna i biblioteket. En erfarenhet är att hela tiden flytta fokus till läsningen och böckerna: att prata om oss som läsare. Dels för att flera av barnen inte identifierar sig som läsare (det går trögt med avkodningen) och de behöver arbeta med sin självbild, men också för att flera av barnen har en tuffare hemsituation (så klart inte alla), men det är viktigt att fokus inte ligger på att prata om tråkiga saker som hänt hemma utan att vi här är vi läsare som tycker om att läsa och uppleva en bok tillsammans.

Vi har arbetat med grupper på mellanstadiet sedan tre år tillbaka. Tillsammans med speciallärarna har vi också jobbat fram ett bokbestånd för avkodningsträningen. Det nära samarbetet mellan speciallärarna, skolbiblioteket och skoldatateket har visat resultat i de mätningar som gjorts: barnen har gått framåt. Därför arbetar vi nu med en utveckling av arbetssättet: dels för fler årskurser men också för att föra över metoden till den dagliga undervisningen i klassrummet. Högläsningen som modell är vårt pågående utvecklingsområde.

Det är spännande att se att samma kraft i högläsningen som vi upplever hos eleverna på mellanstadiet också händer på högstadiet. Och vilken ynnest att få betalt för att uppleva böcker tillsammans med barnen och ungdomarna!

Språklig förmåga

Bookbuddies – planeringen är igång

Nu är äntligen planeringen igång på allvar för årets upplaga av BookBuddies! Det är tredje året i rad som vi arbetar systematiskt med läsande förebilder i fyra årskurser. I vår strävan att arbeta med vetenskaplig grund för det läsfrämjande arbetet i biblioteket återkommer vi till texten ”Med läsning som mål”. Där lyfts bland annat vikten av läsande förebilder och där kom vi också i kontakt med Bookbuddies som idé. Tillsammans med skolans två förstelärare i språk utvecklades BookBuddies-idén på vår skola. Du kan läsa mer om hur projektet är upplagt under fliken BookBuddies i menyn ovan.

Idag var det träff med lärarna i årskurs 5 på Alléskolan och årskurs 2 på Centralskolan. De är BookBuddies den här terminen. Tillsammans med oss skolbibliotekarier på de respektive skolorna planerade vi upp det praktiska arbetet och vilka pedagogiska ställningstaganden som behövdes göras. Spännande att sitta i en grupp som är så fokuserad på lösningar på problem! Jätteroligt att höra lärarnas engagemang för att få till ett givande läsprojekt. Vi skolbibliotekarier ska nu kavla upp ärmarna och hitta de böcker eleverna vill läsa och starta igång alla bloggkonton. Det är totalt nästan 400 barn och ett femtontal pedagoger inblandade i projektet. På torsdag är det dags för planeringsmöte med årskurs 8 och årskurs 4.

Här finns en artikel från förra årets BookBuddies, som publicerades i Östgöta Correspondenten.

RDA

Workshops med kollegorna

I måndags, första dagen på terminen, var det studiedag på Alléskolan. Vi på skolbiblioteket, tillsammans med kollegorna på Makerprofilen, fick då chans att träffa all personal på 7-9 för att presentera vårt arbete med digital teknik och kompetens samt visa upp de teknikprylar som inhandlats under hösten. Vår tanke var att personalen skulle få testa, klämma och känna på sakerna samtidigt som de fick chans att fundera på hur de skulle kunna använda sig av dem i sin undervisning. Vårt mål är att den teknik vi inhandlat och provat på under hösten nu ska kunna lånas hos oss och flyttas ut i klassrummen under våren. Förhoppningen är att lärare ska ta chansen att använda sig av tekniken i sina ämnen men också använda oss i biblioteket som medpedagoger kring olika teman och digitala projekt.

Vid återsamlingen fick vi tillsammans med lärarna chans att lyfta kloka tankar och idéer kring hur vi skulle kunna använda tekniken i undervisningen. Rita digitala mönster på textilslöjden, träna vägbeskrivningar med blue bot eller skapa sagor i stop motion på franskan/tyskan/spanskan, skapa filmer till matematiska problem som kopplas till QR-koder, skapa historiska spel och etiska dilemman med twine, filma tutorials på engelskan. Tankarna var många och bra och nu hoppas vi att tekniken som finns i biblioteket ska få spridning på skolan.

Senare i vår kommer vi från skolbiblioteket gå runt i arbetslagen och lyssna in vilka planer som finns inför nästkommande läsår. Var kan vi hitta samarbeten mellan klass, lärare och bibliotek? Var kan vi vara en stöttning ute i klasserna?

Nu ser vi fram emot att inom en snar framtid även möta våra kollegor i årskurs 4-6.

RDA

Öppet hus – Spridningskonferens 20171206

Rektor Sara Algulin hälsar våra besökare välkomna

Så kom äntligen den stora dagen då vi skulle dela med oss av projektet. Ett fyrtiotal besökare kom och delade eftermiddagen med oss. Under eftermiddagen berättade vi om projektet i stort och om vilka lärdomar vi dragit:

Regeringen har beslutat om förtydligande och förstärkning i läroplanen angående digital kompetens som kommer att gälla fullt ut från 1 juli 2018:

“Skolbibliotekets verksamhet används som en del i undervisningen för att stärka elevernas språkliga förmåga och digitala kompetens.”

Projektet ”Skolbibliotek för ökad digital kompetens” tar avstamp i detta. Under hösten 2017 har vi fördjupat sig i vad det kan innebära för framtidens skolbiblioteksverksamhet.

Projektet har inneburit flera delar: dels fortbildning och kunskapsinhämtning, input från andra verksamheter, inköp av teknik, test av nya undervisningsformer samt att inleda dialog med dels pedagoger och personal på skolan samt politiker och förvaltning i den egna kommunen. En del av projektet har också handlat om att sprida erfarenheter till andra skolbibliotek, i kommunen och i länet, dels genom den här bloggen och dels genom spridningskonferensen.

Vi är på det hela taget nöjda med projektet men problem med inköp av teknik har tyvärr fördröjt allt vi velat göra. Den nya digitala teknik som vi ville ha tillgång till, var inte upphandlad i Åtvidabergs kommun och det fanns stora svårigheter att hitta vägar för inköp. Vi har under hösten landat i en ny verksamhetsplan kring digital kompetens och planerat för ett fortsatt utvecklingsarbete. Projektet har haft djupgående effekt på förutsättningarna för vårt skolbibliotek att arbeta vidare för att uppnå Skolverkets krav att jobba främjande av digital kompetens.

Efter den gemensamma dragningen delade vi upp oss i tre mindre grupper. Vi föreläste om vårt stora digitala författarprojekt tillsammans med Christina Wahldén, som vi tidigare bloggat flera gånger om här på bloggen. Vi berättade också om vårt filmprojekt – MIK-i-praktiken, som vi genomfört tillsammans med Film i Öst. Alla fick också chansen att prova våra robotar.

Vi avslutade med en gemensam diskussion, ledd av Lisa Ekman från Regionbibliotek Östergötland, om vad vi regionalt kan göra för att stärka varandra i processen för ökad digital kompetens.

Crossmedia

Digitala boksamtal

Vi började Christina Waldén-projektet med att alla 9:or samlades i matsalen, där fick vi träffa henne för första gången via Google hang out och hon berättade lite om sig själv och böcker som hon har skrivit. Efter det läste vi några av hennes böcker, man fick välja vilka man ville. När vi gjort det så skrev vi noveller, det skulle handla om något som var inom samma tema som Christina själv skriver i. Sedan började vi med muntlig diskussion, då hamnade vi i olika grupper där vi skulle välja varsitt ämne, t.ex. alkohol, sexuellt våld eller hedersmord och sedan berätta lite om det ämne man valt för varandra och sedan ha en diskussion om ämnet.

Efter allt det så skulle vi börja med boksamtal, då skulle vi få träffa Christina via Skype igen. I vår klass delades vi upp i grupper efter vilken bok vi hade läst, alla i gruppen skulle ha läst samma bok. I grupperna skulle vi komma på frågor som vi skulle fråga när vi träffade henne. När boksamtalet hände så gick först en grupp in och när de var klara så gick nästa in. Vi fick prata med i Christina i ungefär 20 minuter. Det första vi gjorde var att sätta oss runt ett bord och på en tv kunde vi se Christina. Vi hälsade, ställde våra frågor och lyssnade och antecknade när hon svarade på frågorna. Först var det lite stelt och nervöst, vi visste inte riktigt vad som skulle hända. Vi visste att vi först skulle hälsa, men efter det så visste vi inte riktigt hur vi skulle fortsätta samtalet. Men när vi väl kom igång så gick det bra, för att det var enklare att ställa frågorna när hon inte fysiskt satt framför oss utan bara var på en skärm.

Det var enkel att ha ett samtal med Christina för att hon var så trevlig och öppen med bra och långa svar på frågorna. Hon var bra på att berätta om sina böcker, hon berättade om hur hon kom på ideérna till böckerna på ett intressant sätt. Hon verkade ganska kunnig också, för att hon hade nästan alltid svar på allt man frågade. När hon berättade om boken så fick man en bättre förklaring om bokens struktur och anledningen till att hon skrev den, än om man hade letat efter ett svar på nätet.

Jag tycker att detta var ett bra sätt att “träffa” henne, för att skypa med henne kändes mycket enklare än att faktiskt träffa henne i verkligheten. Att ha ett videosamtal med någon är mer vanligt för mig, vilket gjorde att träffa henne via Skype kändes mer säkert och vanligt. Något som även gjorde att man kunde ha ett bra samtal med henne och inte bara att man ställde frågorna, fick svar och sedan var det klart. Efter detta projekt så har jag lärt mig att de ämnen som hon skriver om är mer vanligt i samhället än vad man trodde och att man ska hjälpa varandra. Det har även hjälpt att förbättra mig med att skriva novell, något som jag innan hade svårt med och att ha en muntlig diskussion.

Det var roligt att göra detta och jag hoppas att vi gör det igen.

My Nilsson Larsson, 9E.

RDA

Hej Vaggeryd!

För några veckor sedan begav sig ett gäng från Åtvidaberg till Vaggeryd för att besöka deras bibliotek och Makerspace. En av oss som åkte hade gjort liknande besök innan och verkligen rekommenderat oss andra att följa med för att se hur Vaggeryd arbetar kring bibliotek och digital kompetens.

I Vaggeryd möttes vi upp av Mia, som arbetar med och ansvarar för delar av Makerspace. Hon berättade om kommunen, förskolorna,skolorna, biblioteket och andra aktörer i samhället och om det fina samarbete de har för att integrera varandras verksamheter i varandra. Verkligen ett gott exempel på ”sharing is caring”, röda trådar och gemenskap.

Till slut var det dags för att kliva in i Makerspace. Den bild jag personligen haft av denna typ av verksamhet har varit fokuserad på robotar och programmering. Främst för att det är just detta vi arbetat med under hösten och den första digitala teknik jag stött på i egenskap av skolbibliotekarie. För mig, som ny i denna skolbiblioteksvärld, har det varit stort att ta in all ny teknik som jag fått möta under hösten. För inte så länge sedan hade jag inte ens hört talas om Makey Makey, Little bits eller Blue Bots. En helt ny värld har öppnat sig för mig och jag har lite tvekande tagit steget in.

När vi nu klev in i Vaggeryds Makerspace, rummen där de förvarar all den utrustning som bygger deras verksamhet, såg vi så mycket mera än bara robotar.

 

Allt presenterades i prydliga lådor och skåp

 

 

 

Nu förstod vi varför vår kollega varit eld och lågor över Vaggeryds Makerspace. De har kommit långt med sin verksamhet och byggt upp ett stort förråd av tekniska prylar, såsom 3D-skrivare, laserskärare, robotar, symaskiner och en pappersskärmaskin. Men insikten att Makerspace är så mycket mer än teknik slog oss när vi såg den upplaga av artiklar som i prydliga rader stod i hyllorna, märkta lådor med material att använda.

Makerspace är idag en ordinarie del av biblioteket i Vaggeryd, men det bedrivs även projekt utanför bibliotekets verksamhet. Bland annat berättade Mia om Creative Ladies, en grupp damer som träffas varje vecka för att skapa tillsammans, eller Geek girls, en grupp för tjejer som vill testa teknik.

Makerspace erbjuder även sina lokaler och sin utrustning till förskola och skola. Exempelvis kan lärare låna tekniklådor med olika teman (ex. Makey Makey eller Blue Bots) för att använda i sin egen undervisning. En idé som vi kände att vi vill anamma i vår egen verksamhet.

När vi lämnade Vaggeryd, nöjda, inspirerade och glada, pratade vi om alla saker vi själva vill ha i vårt Digitek. Vad skulle det kosta? Hur skulle det kunna få plats? Hur mycket tid behöver vi lägga på underhåll och uppdateringar av materialet? Vad skulle lärarna önska fanns hos oss för utlån? Det är så härligt att få brain storma, att i tanken handla, inreda och fixa, för att sedan landa i vad som är rimligt för oss.

Vi tackar Vaggeryd för besöket! Ni öppnade vår värld för vad Makerspace och digital teknik kan vara. Besök gärna deras hemsida: http://makerspace.vaggeryd.se/

 

RDA

Robotar på vift!

Under två tisdagar har vi arbetat med robotarna Dash, Dot och mBot i Digiteket. Vi har haft sex grupper igång samtidigt. Vi har också haft en workshop under höstlovet tillsammans med alla skolbibliotekarier i Åtvidabergs kommun och kommunbiblioteket. Tillsammans har vi utforskat både vad robotarna kan göra, men också fått tid att reflektera över hur de kan användas för att vidga sin digitala kompetens.

Under första tisdagen lekte vi fritt med  robotarna med hjälp av apparna. Vi utforskade vad robotarna kunde göra. Det var väldigt roligt att hålla på med robotarna. Barnen var uppfinningsrika och kunde lätt hålla koncentrationen i över en timme. Alla vågade trycka på allt! Även under workshopen med oss vuxna hade robotarna, framförallt Dash, en väldigt glädjande effekt – den känns ofarlig, lekfull och som en vän. Flera barn ville ta med sig Dash hem.

Under andra passet hade vi planerat utmaningar för barnen. Vi började med att prata om instruktioner och att bakom varje app och datorprogram så finns det en instruktion, en kod. Så tittade vi på appen Blocky, där man kan styra Dash med hjälp av blockprogrammering. Vi testade att sätta ihop olika enkla block för att utforska hur det fungerade. Barnen var snabbt på och hade lätt att ta till sig blocken. Flera uttryckte att det var själva testandet som var roligt – att ha en idé och se om den gick att genomföra. Vi hade också förberett färdiga övningar med instruktioner men då såg vi att barnen snabbt kroknade. Att ta till sig en instruktion och sedan göra kändes kul som idé men eleverna övergav det snabbt. Kanske kändes det inte lika fritt? Kändes det som att det plötsligt fanns rätt och fel?

Vi ser många fördelar att arbeta med robotarna för att förstå styrning och att komma igång med enklare blockprogrammering. ”Alla” tycker om robotarna, de är enkla att komma igång med och bjuder in till lekfullt lärande. Det är bättre att tänka sig upplägget: (1) testa lekfullt, (2) blockprogrammera tillsammans, gärna härma färdiga programmeringar (3) skapa en idé om vad roboten ska göra och prova att i grupp programmera med block, än att satsa på de färdiga övningar som vi testade. Just att eleverna får komma med idén om vad robotarna ska göra känns viktigt. Vi har också upptäckt att det behövs lite ordningsregler för hur man hanterar robotarna – t.ex. endast köra dem på golvet, inte bära dem i ”huvudet” etc. Nu kommer vi att rigga i ordning lådor för utlåning av robotarna i klassrummen.

RDA

Vlogg i digiteket

I början av hösten gjorde vi i bibblan en liten undersökning kring vad eleverna önskade få veta mera om i digiteket. Vlogg var en given kandidat som fick många röster. Så sagt och gjort, vid två tillfällen har vi anordnat vlogg som tema under digitekets öppna verkstäder på tisdagseftermiddagar.

Hur skulle vi skulle tänka kring antalet deltagare? Kan vem som helst droppa in för att testa? Ska vi ha föranmälan? Hur många hinner vi med att hjälpa? Vilka förkunskaper har de redan? Tänk om det kommer 50 stycken? Eller 3 stycken? Hur många har vi plats för?

Vi äger nu sex iPads och vi startade tankeprocessen där. Om vi har sex paddor så borde de kunna arbeta i par kring en enhet. Det medför tolv elever. Men var gör vi av dem när det är dags att spela in? Kan vi ha sex grupper på gång i biblioteket utan att de stör varandras inspelningar? Vi trodde det, så vi bestämde att ha föranmälan där maxantalet var tolv personer. Efter första tillfället fick eleverna välja om de ville anmäla sig till andra tillfället eller lämna sin plats vidare till andra intresserade.

Det tog inte många dagar efter vi gått ut med informationen så var tillfälle 1 redan fullbokat.

Vi hade ett tänk kring upplägget där vi skulle starta med diskussioner, titta på några kända vloggare och prata om konkreta tips kring en lyckad vlogg. När tolv glada och förväntansfulla ungdomar stormade in den första tisdagen visade det sig att de redan hade massor av tankar, idéer och kunskaper kring vloggar. Vi lät dem komma igång med filmningen ganska så snart efter att vi samlats och pratat lite. De var så sugna och vi ville inte hejda deras kreativitet. Nu visade det sig att det blev platsbrist trots allt. Filmning pågick i varenda vrå i bibliotekets lokaler och man fick akta sig för att inte fastna på någons film och orsaka omtagning.

Vloggarna skapades i iMovie och själva filmandet flöt på bra. De hade klara bilder kring vad de ville vlogga om. Glädjande nog valde många att prata om och visa upp olika böcker. Det var roligt att se dem använda typiska gester och minspel för att få till den rätta ”kändis-vloggar-feelingen”.

När de kom till redigeringen kom också problemen. Där fick vi som vuxna gå in och stötta, visa och försöka klura ut hur man skulle lösa alla de önskemål som kom upp – hur får man en liten infälld ruta i bilden? kan jag få in en bild från min mobil till iPaden? Vi kunde inte svara på alla frågor men allt blev löst efter att kloka huvuden slagits samman och vi testat oss fram. Många av eleverna hjälpte även varandra när frågor uppstod.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De flesta eleverna valde att anmäla sig direkt till pass 2 för att kunna göra färdigt sina vlogg-inlägg. De som inte kunde komma tillbaka hade annat uppbokat tisdagen efter. På så sätt fick vi möjlighet att öppna upp för nya anmälningar till veckan efter, som även den blev fulltecknad.

Vlogg blev en hit! Filmredigering är verkligen ett område att titta mera och närmare på i framtiden. Spela in kunde alla, men det var sedan problemen och frågorna kom. Väl värt att anteckna och planera in för framtidens digitek-aktiviteter.