Språklig förmåga

Att bevaka sin egen läsning

Utifrån skolbiblioteket arbetar vi i många olika läsprojekt. Det är en utmaning att stötta och synliggöra de förmågor och strategier som en god läsare använder utan att de själv tänka på det. Under hela detta läsår har vi i biblioteket, tillsammans med skolans förstelärare i språkutveckling läst in oss på läsforskning och läsundervisning. Vi hade tidigare gått läslyftet och valde nu att fördjupa oss genom gemensam läsning av Lucy Culkins bok Färdplan för klassrummets läsundervisning och Jenny Edvardssons Mötet med texten. Som ett ”uppslagsverk” har vi Barbro Westlunds Aktiv läskraft och nu ska vi strax starta upp läsningen av Att utveckla självständiga läsare – dynamiskt mindset av Gravity Goldberg.

Att börja i Lucy Culkins bitvis svävande och reflekterande text var inte helt lätt, men kanske helt rätt. Vi kom från start långt från ”quick fix” och färdiga modeller, checklistor, läromedel och scheman och dök istället rakt in i reflektionen. Att bli medveten om både sin egen läsning och få glasögon att reflektera över elevernas läsning är inte en motorväg. Det kräver tid, eftertanke och måste fungera organiskt. Culkin uppmanar oss att spana på vår egen läsning. Jag har upptäckt hur mycket jag bläddrar fram och tillbaka när jag läser, hur jag tjuvkikar framåt och hoppar bakåt. Vilka metoder jag använder för att fånga karaktären. Att börja se på det här sättet har också fört utvecklingen av min läsundervisning framåt. Genom samtal med eleverna om det vi läst högt tillsammans får jag syn på hur eleverna läser, tänker och reflekterar. Varje pedagog förtjänar tid till den här processen i sitt ämne. En viktig skiljelinje som jag bär med mig från det här läsåret är: att som pedagog lära sig se vad som egentligen är dold kontroll av läsförståelse och inte undervisning i läsförståelse. Allt som oftast håller vi på med kontroll och allt för sällan med undervisning i läsförståelse, men det är inte ens säkert att vi själva ser det.

Crossmedia

Inspiration och reflektion

Idag var Karin iväg på Crossmedia-nätverksträff som drivs av Regionbibliotek Östergötland. Det blev en givande förmiddag där vi fick chansen att diskutera biblioteksutveckling. Så här beskrivs Crossmediaprocessen:

Crossmedia – Ett utvecklingsarbete på Götabiblioteken

Crossmedia är en utvecklingsprocess där vi tillsammans ger oss ut på en resa med bibliotekens demokratiska uppdrag och berättelsen i fokus. Vi ska upptäcka, utvidga, undersöka, uppgradera och fördjupa arbetets kvalitet.

Frågeställningar inom processen
Hur ser vår verksamhet ut idag och hur kommer den att se ut i framtiden?
Hur ser framtidens berättande och läsning ut? Hur kan vi använda ny digital teknik för ökad läslust?
Nya medier, material, metoder?
Vilka ska jobba på biblioteken? Nya yrkesgrupper?

I vårt sökande i hur digital kompetens och skolbibliotek hänger samman finns det massor att inspiration att hämta från detta nätverkande. Flera folk- och skolbibliotek utforskar nya sätt att arbeta med berättandet i centrum. Den nya digitala världen utmanar biblioteketstraditionen både som rum och som aktör. I våra diskussioner idag var orden ”länka, förmedla, dela, medskapande, berättelsen”, återkommande ord. Om vi upphör att tänka på biblioteket som ett bokrum och istället ser biblioteket som en nod för lärande och nyfikenhet händer något. Biblioteket stävar efter att sammanlänka människors frågor och behov med både litteratur, digitala resurser, andra människor, digital teknik, ja finns det några gränser? Om ett skolbibliotek på allvar ska vara en plats för eget utforskande lärande måste vi släppa mediets fysiska form som sådan. Biblioteksbesökaren har en fråga och vi (personal) försöker sammanlänka den som kommer till biblioteket med något eller något som leder till att behovet tillgodoses, det kan vara en bok, det kan vara en person, det kan vara en digital resurs. Men det handlar lika mycket om att låta andra dela med sig av kunskap. Att lära tillsammans och att utforska tillsammans, få dela med sig av det man redan kan. Allt detta hänger samman med tankar kring begrepp som Skaparbibblan och makerspace. Namn som David Lankes och modellen ”Four spaces” är spännande att ta avstamp i. (Läs t.ex. kapitel 4 Biblioteksutveckling i Skaparbibblan av Lo Classon, Eleonor Grenholm och Anna Östman).

Den digitala tekniken utmanar biblioteksbegreppet i grunden och skolbiblioteken har så mycket att vinna på att vara med i den här processen och närma sig folkbibliotekens mer fria bildningsuppdrag och vice versa. Kan skolbiblioteket bli en mötesplats för det fortsatta frivilliga lärandet som sträcker sig utanför klassrummets strukturerade undervisning? Kanske kan idéerna bakom Connected Learning vara ett avstamp där fokus flyttas från utbildning till lärande, från konsumtion till skapande och från institutioner till nätverkande?