RDA

Bokhyllehäng

Under hösten har vi dragit igång ett nytt koncept ”Bokhyllehäng” för att skapa en kontaktyta för att diskutera både böcker, läsning och nätet med eleverna. Inspirationen fick vi under Biblioteksdagarna då Prickiga Paula från Växjö bibliotek föreläste om Bokhyllehäng för läsning och skapande. Vårt koncept är en variant: fokus är läsningen och böcker, men även digitala fenomen. Vi träffas under rasten och det är därför drop-in som gäller. Vi bjuder på lite fika och medan vi äter diskuterar vi ett tema och pratar om böcker knutna till det temat.  Eleverna får dra diskussionsfrågor ur en burk. På senaste träffen diskuterade vi Creepypasta och spökhistorier och vandringssägner på nätet. Var kommer de ifrån? Hur kan man avslöja dem? Varför delar vi dem vidare? Vad är vi rädda för? Vi provade också att hitta på egna spökhistorier på nätet, kolla in Creepypodden och böcker med temat. Det har varit ett riktigt bra koncept, eleverna har möts över åldersgränser och det har känts som temana hittills har känts angelägna. 

Det som är svårt när vi pratar om spökhistorier och rykten på nätet är att många barn faktiskt tror på övernaturliga fenomen och spöken. Det gör dem än svårare att vara källkritiska. Några uttryckte att ”Jag vet ju att de där kedjebreven inte är sanna, men tänk om, tänk om det faktiskt finns onda väsen där ute? – därför delar jag för säkerhets skull…” Det är sådana här samtal som är viktiga att föra med barnen för att kunna tala om digital kompetens. Vi vuxna måste också få syn på barnens sätt att förhålla sig och tänka kring de här fenomenen om vi ska kunna utforma en skolbiblioteksverksamhet som stödjer utvecklingen av barnens digitala kompetens och källkritik. Dagens bokhyllehäng gav oss många tankeställare och en inblick i barnen och ungdomarnas vardag. Nästa vecka handlar det om Youtube och Youtubers.

RDA

Hej Vaggeryd!

För några veckor sedan begav sig ett gäng från Åtvidaberg till Vaggeryd för att besöka deras bibliotek och Makerspace. En av oss som åkte hade gjort liknande besök innan och verkligen rekommenderat oss andra att följa med för att se hur Vaggeryd arbetar kring bibliotek och digital kompetens.

I Vaggeryd möttes vi upp av Mia, som arbetar med och ansvarar för delar av Makerspace. Hon berättade om kommunen, förskolorna,skolorna, biblioteket och andra aktörer i samhället och om det fina samarbete de har för att integrera varandras verksamheter i varandra. Verkligen ett gott exempel på ”sharing is caring”, röda trådar och gemenskap.

Till slut var det dags för att kliva in i Makerspace. Den bild jag personligen haft av denna typ av verksamhet har varit fokuserad på robotar och programmering. Främst för att det är just detta vi arbetat med under hösten och den första digitala teknik jag stött på i egenskap av skolbibliotekarie. För mig, som ny i denna skolbiblioteksvärld, har det varit stort att ta in all ny teknik som jag fått möta under hösten. För inte så länge sedan hade jag inte ens hört talas om Makey Makey, Little bits eller Blue Bots. En helt ny värld har öppnat sig för mig och jag har lite tvekande tagit steget in.

När vi nu klev in i Vaggeryds Makerspace, rummen där de förvarar all den utrustning som bygger deras verksamhet, såg vi så mycket mera än bara robotar.

 

Allt presenterades i prydliga lådor och skåp

 

 

 

Nu förstod vi varför vår kollega varit eld och lågor över Vaggeryds Makerspace. De har kommit långt med sin verksamhet och byggt upp ett stort förråd av tekniska prylar, såsom 3D-skrivare, laserskärare, robotar, symaskiner och en pappersskärmaskin. Men insikten att Makerspace är så mycket mer än teknik slog oss när vi såg den upplaga av artiklar som i prydliga rader stod i hyllorna, märkta lådor med material att använda.

Makerspace är idag en ordinarie del av biblioteket i Vaggeryd, men det bedrivs även projekt utanför bibliotekets verksamhet. Bland annat berättade Mia om Creative Ladies, en grupp damer som träffas varje vecka för att skapa tillsammans, eller Geek girls, en grupp för tjejer som vill testa teknik.

Makerspace erbjuder även sina lokaler och sin utrustning till förskola och skola. Exempelvis kan lärare låna tekniklådor med olika teman (ex. Makey Makey eller Blue Bots) för att använda i sin egen undervisning. En idé som vi kände att vi vill anamma i vår egen verksamhet.

När vi lämnade Vaggeryd, nöjda, inspirerade och glada, pratade vi om alla saker vi själva vill ha i vårt Digitek. Vad skulle det kosta? Hur skulle det kunna få plats? Hur mycket tid behöver vi lägga på underhåll och uppdateringar av materialet? Vad skulle lärarna önska fanns hos oss för utlån? Det är så härligt att få brain storma, att i tanken handla, inreda och fixa, för att sedan landa i vad som är rimligt för oss.

Vi tackar Vaggeryd för besöket! Ni öppnade vår värld för vad Makerspace och digital teknik kan vara. Besök gärna deras hemsida: http://makerspace.vaggeryd.se/

 

RDA

Robotar på vift!

Under två tisdagar har vi arbetat med robotarna Dash, Dot och mBot i Digiteket. Vi har haft sex grupper igång samtidigt. Vi har också haft en workshop under höstlovet tillsammans med alla skolbibliotekarier i Åtvidabergs kommun och kommunbiblioteket. Tillsammans har vi utforskat både vad robotarna kan göra, men också fått tid att reflektera över hur de kan användas för att vidga sin digitala kompetens.

Under första tisdagen lekte vi fritt med  robotarna med hjälp av apparna. Vi utforskade vad robotarna kunde göra. Det var väldigt roligt att hålla på med robotarna. Barnen var uppfinningsrika och kunde lätt hålla koncentrationen i över en timme. Alla vågade trycka på allt! Även under workshopen med oss vuxna hade robotarna, framförallt Dash, en väldigt glädjande effekt – den känns ofarlig, lekfull och som en vän. Flera barn ville ta med sig Dash hem.

Under andra passet hade vi planerat utmaningar för barnen. Vi började med att prata om instruktioner och att bakom varje app och datorprogram så finns det en instruktion, en kod. Så tittade vi på appen Blocky, där man kan styra Dash med hjälp av blockprogrammering. Vi testade att sätta ihop olika enkla block för att utforska hur det fungerade. Barnen var snabbt på och hade lätt att ta till sig blocken. Flera uttryckte att det var själva testandet som var roligt – att ha en idé och se om den gick att genomföra. Vi hade också förberett färdiga övningar med instruktioner men då såg vi att barnen snabbt kroknade. Att ta till sig en instruktion och sedan göra kändes kul som idé men eleverna övergav det snabbt. Kanske kändes det inte lika fritt? Kändes det som att det plötsligt fanns rätt och fel?

Vi ser många fördelar att arbeta med robotarna för att förstå styrning och att komma igång med enklare blockprogrammering. ”Alla” tycker om robotarna, de är enkla att komma igång med och bjuder in till lekfullt lärande. Det är bättre att tänka sig upplägget: (1) testa lekfullt, (2) blockprogrammera tillsammans, gärna härma färdiga programmeringar (3) skapa en idé om vad roboten ska göra och prova att i grupp programmera med block, än att satsa på de färdiga övningar som vi testade. Just att eleverna får komma med idén om vad robotarna ska göra känns viktigt. Vi har också upptäckt att det behövs lite ordningsregler för hur man hanterar robotarna – t.ex. endast köra dem på golvet, inte bära dem i ”huvudet” etc. Nu kommer vi att rigga i ordning lådor för utlåning av robotarna i klassrummen.

Crossmedia

#Hacka Bibblan 2017 Gävle

 Hacka bibblan är en årligen återkommande knytkonferens för intresserade av skapande, hantverk och teknik. I år arrangerades Hacka Bibblan av Region Gävleborg. Under konferensen fick vi inspireras av föreläsare men också delta i flera workshops. Det fanns också gott om tid för samtal och gemensam reflektion.

Minimässa och workshops

Under hacka bibblan fanns en minimässa där andra konferensdeltagare visade upp projekt de provat. Vi blev väldigt inspirerade av ett projekt Sofia Lindström från CoderDojo i Sandviken skapat som hette Hållbarhet och teknik. Utifrån de globala miljömålen uppmuntrades vi att skapa uppfinningar för en mer hållbar värld. Skolans miljöråd jobbar just nu fram en lokal variant på det projektet för att prova på vår skola.

Vi hittade en riktigt fin och rolig bok, Vad har hänt här? av Julia Neuhaus och Till Penzek, som var skriven med hjälp av QR-koder. Du får på uppslaget se en ”efterbild” och du ska fantisera över vad som har hänt. När du scanna QR-koden får du se en liten stop motion-film som berättar vad som hänt innan. Vi hade själva riktigt roligt med boken och har beställt hem den för att prova den i våra högläsningsstunder. Det skulle också vara ett roligt sätt att jobba med berättande och fantasi att låta barnen skapa en ”förefilm” om vi ger dem en ”efterbild”. Den boken kickade igång massor av idéer kring hur man kan jobba med berättande och att försöka förutspå.

Vi provade också på spännande workshops som att konstruera en flygande fågel och lysande armband. Det var riktigt bra att få prova själva. När vi först såg vad som skulle göras var vi övertygade om att vi skulle kunna göra detsamma i skolbiblioteket, men när vi provat själva var vi mindre naiva. Det var väldigt många fler aspekter att fundera över än vad vi trodde. Det är lätt att dras med och tro att det går att ta över ett koncept men det krävs verkligen eftertanke och en fundering kring, tidsåtgång, målgruppens förkunskap, gruppstorlek och så vidare.

 

Föreläsningarna

De tre stora huvudtalarna var otroligt inspirerande och hade helt olika ingångar på teknik, skapande och digital kompetens. Fokus låg mycket på lärande, att få göra, och flickors väg in i tekniken. Peter Parnes kickade igång det hela, lyste som en sol och fick oss att känna att ingenting var omöjligt – en sann visionär och doer i ett. Inspirerande att se hur han lyckats skapa ett sådant engagemang kring makerspaces i Luleå. Kopplingen till biblioteket blir intressant om vi strävar efter en biblioteksverksamhet som kan tillhandahålla tekniska verktyg och vara en mötesplats att lära av varandra. Det innebär i så fall inte att bibliotekspersonalen själv ska kunna allt utan skapa förutsättningar för möten mellan människor som vill utforska och lära tillsammans.

Marika Alneng talade om MIK och hur fortbildning och kunskapsutveckling inom MIK kan ske på biblioteken och kanske i första steget till bibliotekets egna personalgrupp. Hon visade upp ett mycket intressant angreppssätt med filmer kring MIK och detox av den egna datorn. Överhuvudtaget återkom alla talare gång på gång om vikten av att göra för att lära. Det stärkte oss i vårt angreppssätt med att arbeta med MIK i samarbete med lärare. Vi har tidigare skrivit om det MIK-projekt som just nu pågår där eleverna skapar egna propagandafilmer utifrån ideologier. I vår skolbiblioteksgrupp i Åtvidaberg har vi också gått från att prata MIK teoretiskt till att göra och prova, både programmering, robotar och vi ska också filma inom kort.

Harriet Aurell betonade flickorna och kvinnorna i tekniken. Både hon och Peter Parnes betonade att det är främst i åldrarna 9-12 som det finns en chans att väcka ett intresse för teknik, efter 12-13 års ålder ”stängs fönstret”. Det stärkte oss i vår satsning att fokusera på mellanstadiet.

Listan över idéer som följde med hem från Gävle var lång! Stort tack till Regionbiblioteket och Crossmediaprocessen att vi fick chansen att åka.

RDA

Hur förhåller sig MIK till begreppet Digital kompetens?

Idag träffades alla skolbibliotekarier i Åtvidaberg för att diskutera MIK och digital kompetens. Vi har jobbat hårt för att fördjupa oss i och skapa en strategi för att arbeta med MIK i Åtvidabergs skolor under snart två år. Den här hösten är vi tre av sex som går utbildningar på Borås Högskola för att bygga vidare på en vetenskaplig grund för vårt arbete. Vi har hela tiden arbetat utifrån begreppet Medie- och Informationskunnighet och med stöd i UNESCOS guider. I läroplanen och i skollagen står nu att skolbiblioteken ska arbeta främjande för att öka elevernas ”digitala kompetens”, men begreppet MIK lyser med sin frånvaro. I gruppen hamnade vi intressanta funderingar över hur vi ska närma oss begreppet och hur förhåller det sig till begreppet ”medie- och informationskompetens”? Precis som vi problematiserar begreppet ”läsning” och ”läsfrämjande” i en skolbibliotekskontext måste vi våga mejsla ut vad vår roll skulle kunna vara utifrån ”digital kompetens” och vad är det innebär för skolbibliotekets verksamhet? Vi vände och vred på begreppen och försökte oss också på vad digital kompetens inte är? Vi kommer att träffas flera gånger för att diskutera detta.

Vår skola läser just tillsammans boken”Koden till digital kompetens” av Karin Nygårds och under bokmässan lyssnade vi på Frida Monsén. Hon har skrivit boken ”Digital kompetens i skolan och klassrummet” och den kommer vi att läsa tillsammans med vår rektor, som grund för arbetet med att utveckla vår verksamhetsplan kring digital kompetens. Frida Monsén närmar sig begreppet ur fyra perspektiv: Hantera, skapa, dela och förstå

Frida lyfte också vikten av att problematisera ”Digital läsning”. I jämförelse med den definition som Digitaliseringskommissionen valt så är det perspektivet med ”motivation”, alltså att vilja delta i den digitala utvecklingen som inte ryms i Fridas ingång till begreppet. Tankarna lär fortsätta. I morgon åker Anna och Karin till Hacka bibblan i Gävle och hoppas på mer input från hur andra tänker.

Vi avslutade mötet med att prova att programmera Blue Bots. Det är verkligen en framgångsväg att börja i det konkreta och inte bara i teori – vi hade riktigt roligt och även de som känt sig mycket tveksamma när de såg att robotar stod på programmet tyckte det var toppenkul. Det blev också tid för tankar om hur vi skulle kunna använda robotarna i våra bibliotek.

RDA

Blue bot – det första steget till programmering

Nu har vi kommit igång med Digiteket. Vi har haft två tisdagar då vi jobbat med Blue bots för att förstå grunderna i programmering. Inför första träffen hade eleverna byggt Robot City där vi lekte med robotarna och provade oss fram hur de fungerade. Robotarnas fördel är att de ser så inbjudande och lekfullt lätta ut. Det visade sig dock inte vara helt enkelt att få dem dit vi ville!

Vi bygger Robot City av återbrukat material

 

Under samma tillfälle fick eleverna prova att koda sina namn med hjälp av pärlor. Pärlorna fick representera binär kod. En färg på pärlan får representera 0 och en annan färg på representera 1. Åtta ettor/nollor blir en bit och en maskinkod som datorn kan förstå. Genom att pärla sitt namn kan eleven får grepp om vilket språk som datorn pratar. Det var tydligt att den här aktiviteten delade barnen i två läger. Några tyckte direkt att det kändes alldeles för svårt och ville inte ens prova medan andra blev riktigt taggade och provade flera ord och ville samtala om hur datorer ”pratar”.

Koda ditt namn!

Det andra tillfället som vi bjudit in till Digiteket kom hela fritidshemmet och vi blev lite överrumplade över att plötsligt ha 25-30 barn i lokalen som skulle köra Blue Bots. Den här gången var tanken att de i grupper skulle planera och programmera sina Blue Bots mer genomtänkt. Barnen fick en bana som de skulle försöka följa och hjälptes sedan åt att resonera kring hur roboten skulle röra sig och vilka kommandon den skulle få. Barnen var ca fyra på varje Blue Bot. Det krävdes en tydlighet från oss vuxnas sida hur turtagning och samtalet skulle gå till med efter en stund hade det hittat sin form. Det som är riktigt bra med Blue Boten är att den direkt ger ett utfall om man har tänkt rätt. Ett riktigt bra sätt att komma igång att tänka programmering.

Banor och planering

Vi har tyckt att det har varit svårt att se hur vi ska ta oss an och jobba med programmering och kod för att få en bra progression. Under bokmässan hittade vi bra material från Hands on science som bygger just på progression i programmeringen och som kopplats ihop med läroplanens revidering kring digital kompetens. När vi får våra Ipads vill vi prova att jobba med appen BlueBot istället för alla papper som gick åt. Vår förhoppning är att få fram ett material som kan användas i bibblan men också lånas ut till klasser. Då passar det bra med ett färdigt material från de första stapplande stegen med programmering via Bluebot, till blockprogrammering till kod.

Crossmedia

Digital läsning

I processen för att tänka på skolbiblioteksverksamheten utifrån begreppet digital kompetens läser vi tillsammans boken Koden till digital kompetens av Karin Nygårds. Hon tar bland annat upp att vi måste hjälpa eleverna att utveckla strategier för skärmläsning. Som skolbibliotek väcker det frågor om hur vi utvecklar digitala skärmläsare? Vilka strategier krävs och hur gör vi? Många av våra regelbundna ”skärmläsare” är också kopplade till skoldatateket. Vad händer när mycket på skärmen pockar på uppmärksamheten? Nygårds tar bland annat upp tjänster som kan ta bort reklam och annat kringliggande för att hjälpa läsaren att fokusera på texten. Nygårds nämner Clearly från Evernote och vi tittade själva på tjänster instapaper.

Att fundera kring digital läsning handlar både om strategier för läsning på skärm och att fundera över vårt egna beteende som digitala läsare. Men digital läsning kan också diskuteras ur ett annat perspektiv. Under biblioteksdagarna i Växjö berättade Prickiga Paula om sitt arbete med bokklubbar och bokhyllehäng. Hon berättade att hon fick en aha-upplevelse när hon, efter en hel del slit och lite lyckoträffar, kom i kontakt med storläsande tonåringar. De ingår i läsarcommunitys på nätet, de bokbloggar och de handlar sina egna böcker. Men, de ser inte biblioteket som en naturlig plats för dem. Hur påverkar detta bibliotekens arbete? Finns det avtryck att ta från den digitala läsningens gemenskap? Hur sänker man tröskeln för dem som söker en läsargemenskap men som inte behärskar den digitala delen?

Slutligen gick våra tankar om kopplingen mellan digital läsning och det egna skapandet. Engagemanget inom fanfiction är stort på nätet – att inspireras av en berättelsevärld, skriva själv, bli läst och få respons. Här finns också gemenskapen som en röd tråd. Finns det inspiration att hämta från de möjligheter digital kompetens ge den som vill skriva och hitta läsare och för den som vill läsa mer, mer mer?

Vi länkar till Prickiga Paulas föreläsning som, även om den inte fokuserar på digital läsning, är oerhört inspirerande att lyssna på.