RDA

Vlogg i digiteket

I början av hösten gjorde vi i bibblan en liten undersökning kring vad eleverna önskade få veta mera om i digiteket. Vlogg var en given kandidat som fick många röster. Så sagt och gjort, vid två tillfällen har vi anordnat vlogg som tema under digitekets öppna verkstäder på tisdagseftermiddagar.

Hur skulle vi skulle tänka kring antalet deltagare? Kan vem som helst droppa in för att testa? Ska vi ha föranmälan? Hur många hinner vi med att hjälpa? Vilka förkunskaper har de redan? Tänk om det kommer 50 stycken? Eller 3 stycken? Hur många har vi plats för?

Vi äger nu sex iPads och vi startade tankeprocessen där. Om vi har sex paddor så borde de kunna arbeta i par kring en enhet. Det medför tolv elever. Men var gör vi av dem när det är dags att spela in? Kan vi ha sex grupper på gång i biblioteket utan att de stör varandras inspelningar? Vi trodde det, så vi bestämde att ha föranmälan där maxantalet var tolv personer. Efter första tillfället fick eleverna välja om de ville anmäla sig till andra tillfället eller lämna sin plats vidare till andra intresserade.

Det tog inte många dagar efter vi gått ut med informationen så var tillfälle 1 redan fullbokat.

Vi hade ett tänk kring upplägget där vi skulle starta med diskussioner, titta på några kända vloggare och prata om konkreta tips kring en lyckad vlogg. När tolv glada och förväntansfulla ungdomar stormade in den första tisdagen visade det sig att de redan hade massor av tankar, idéer och kunskaper kring vloggar. Vi lät dem komma igång med filmningen ganska så snart efter att vi samlats och pratat lite. De var så sugna och vi ville inte hejda deras kreativitet. Nu visade det sig att det blev platsbrist trots allt. Filmning pågick i varenda vrå i bibliotekets lokaler och man fick akta sig för att inte fastna på någons film och orsaka omtagning.

Vloggarna skapades i iMovie och själva filmandet flöt på bra. De hade klara bilder kring vad de ville vlogga om. Glädjande nog valde många att prata om och visa upp olika böcker. Det var roligt att se dem använda typiska gester och minspel för att få till den rätta ”kändis-vloggar-feelingen”.

När de kom till redigeringen kom också problemen. Där fick vi som vuxna gå in och stötta, visa och försöka klura ut hur man skulle lösa alla de önskemål som kom upp – hur får man en liten infälld ruta i bilden? kan jag få in en bild från min mobil till iPaden? Vi kunde inte svara på alla frågor men allt blev löst efter att kloka huvuden slagits samman och vi testat oss fram. Många av eleverna hjälpte även varandra när frågor uppstod.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De flesta eleverna valde att anmäla sig direkt till pass 2 för att kunna göra färdigt sina vlogg-inlägg. De som inte kunde komma tillbaka hade annat uppbokat tisdagen efter. På så sätt fick vi möjlighet att öppna upp för nya anmälningar till veckan efter, som även den blev fulltecknad.

Vlogg blev en hit! Filmredigering är verkligen ett område att titta mera och närmare på i framtiden. Spela in kunde alla, men det var sedan problemen och frågorna kom. Väl värt att anteckna och planera in för framtidens digitek-aktiviteter.

Crossmedia

#Hacka Bibblan 2017 Gävle

 Hacka bibblan är en årligen återkommande knytkonferens för intresserade av skapande, hantverk och teknik. I år arrangerades Hacka Bibblan av Region Gävleborg. Under konferensen fick vi inspireras av föreläsare men också delta i flera workshops. Det fanns också gott om tid för samtal och gemensam reflektion.

Minimässa och workshops

Under hacka bibblan fanns en minimässa där andra konferensdeltagare visade upp projekt de provat. Vi blev väldigt inspirerade av ett projekt Sofia Lindström från CoderDojo i Sandviken skapat som hette Hållbarhet och teknik. Utifrån de globala miljömålen uppmuntrades vi att skapa uppfinningar för en mer hållbar värld. Skolans miljöråd jobbar just nu fram en lokal variant på det projektet för att prova på vår skola.

Vi hittade en riktigt fin och rolig bok, Vad har hänt här? av Julia Neuhaus och Till Penzek, som var skriven med hjälp av QR-koder. Du får på uppslaget se en ”efterbild” och du ska fantisera över vad som har hänt. När du scanna QR-koden får du se en liten stop motion-film som berättar vad som hänt innan. Vi hade själva riktigt roligt med boken och har beställt hem den för att prova den i våra högläsningsstunder. Det skulle också vara ett roligt sätt att jobba med berättande och fantasi att låta barnen skapa en ”förefilm” om vi ger dem en ”efterbild”. Den boken kickade igång massor av idéer kring hur man kan jobba med berättande och att försöka förutspå.

Vi provade också på spännande workshops som att konstruera en flygande fågel och lysande armband. Det var riktigt bra att få prova själva. När vi först såg vad som skulle göras var vi övertygade om att vi skulle kunna göra detsamma i skolbiblioteket, men när vi provat själva var vi mindre naiva. Det var väldigt många fler aspekter att fundera över än vad vi trodde. Det är lätt att dras med och tro att det går att ta över ett koncept men det krävs verkligen eftertanke och en fundering kring, tidsåtgång, målgruppens förkunskap, gruppstorlek och så vidare.

 

Föreläsningarna

De tre stora huvudtalarna var otroligt inspirerande och hade helt olika ingångar på teknik, skapande och digital kompetens. Fokus låg mycket på lärande, att få göra, och flickors väg in i tekniken. Peter Parnes kickade igång det hela, lyste som en sol och fick oss att känna att ingenting var omöjligt – en sann visionär och doer i ett. Inspirerande att se hur han lyckats skapa ett sådant engagemang kring makerspaces i Luleå. Kopplingen till biblioteket blir intressant om vi strävar efter en biblioteksverksamhet som kan tillhandahålla tekniska verktyg och vara en mötesplats att lära av varandra. Det innebär i så fall inte att bibliotekspersonalen själv ska kunna allt utan skapa förutsättningar för möten mellan människor som vill utforska och lära tillsammans.

Marika Alneng talade om MIK och hur fortbildning och kunskapsutveckling inom MIK kan ske på biblioteken och kanske i första steget till bibliotekets egna personalgrupp. Hon visade upp ett mycket intressant angreppssätt med filmer kring MIK och detox av den egna datorn. Överhuvudtaget återkom alla talare gång på gång om vikten av att göra för att lära. Det stärkte oss i vårt angreppssätt med att arbeta med MIK i samarbete med lärare. Vi har tidigare skrivit om det MIK-projekt som just nu pågår där eleverna skapar egna propagandafilmer utifrån ideologier. I vår skolbiblioteksgrupp i Åtvidaberg har vi också gått från att prata MIK teoretiskt till att göra och prova, både programmering, robotar och vi ska också filma inom kort.

Harriet Aurell betonade flickorna och kvinnorna i tekniken. Både hon och Peter Parnes betonade att det är främst i åldrarna 9-12 som det finns en chans att väcka ett intresse för teknik, efter 12-13 års ålder ”stängs fönstret”. Det stärkte oss i vår satsning att fokusera på mellanstadiet.

Listan över idéer som följde med hem från Gävle var lång! Stort tack till Regionbiblioteket och Crossmediaprocessen att vi fick chansen att åka.

RDA

En rookies besök på bok- och biblioteksmässan

Tidig morgon och lång väg att åka, från lilla Åtvidaberg till stora Göteborg. Mitt rutinerade resesällskap hade berättat om långa rader av montrar, böcker, författare och intressanta seminarier. Jag hade höga förväntningar och såg fram mot två härliga dagar på mässan. Men oj, ingen hade kunnat förbereda mig för det jag möttes av. Det var som att komma till himmelriket. Vi strosade bland montrar, bläddrade i böcker, stressade till seminarier vi ville deltaga på, letade oss tillbaka till senast besökta monter, talade med kunniga och entusiastiska personer, fick tips på litteratur, fick idéer som vi glatt antecknade eller fotograferade, spanade på kändisar och shoppade en del böcker.  Så många intryck och så många människor, med samma brinnande intresse, på ett och samma ställe.

Jag är glad att vi hade möjlighet att besöka mässan i två dagar. Första dagen gick åt till att insupa atmosfären och ta in alla intryck. Efter den dagen var jag mest fascinerad över hur många böcker det egentligen finns (och då var detta bara en bråkdel) och hur många böcker jag ännu inte hunnit läsa. Vilken lyx att få gå runt och bläddra i alla denna litteratur, läsa på baksidorna, titta på texten och bilderna och diskutera om just detta var en bok för oss. Önskelistan över framtida bokinköp växte sig lång. Det är verkligen skillnad att få ha haft boken i sin hand innan man köper in den i stället för att bläddra i en katalog.

Under fredagen, den andra dagen på plats, lade vi tid på att besöka seminarier som främst kretsade kring digital teknik, digital kompetens och läsning. Mest för att detta just nu ligger nära i tiden för oss att utveckla på vår skola. Nya tankar och infallsvinklar fyllde mitt anteckningsblock och diskussionen mellan oss kollegor fördjupades, ställdes på sin spets eller bekräftades varefter vi hörde olika föreläsare. Dessutom fick vi många goda tips på litteratur för fortbildning.

Då det gått en tid mellan besöket och skrivandets stund har de nya intrycken och kunskaperna hunnit sjunka in. Jag minns främst storheten på mässan – allt var stort och mycket, jag minns hur roligt vi hade och hur sugna vi blev på att köpa in ny litteratur men också ett par roliga figurer vi träffade på och fick lära känna – Dash & Dot. De kommer passa perfekt i vårt nya digitek.

 

 

Dash

 

 

 

//Anna Danielsson

RDA

Hur förhåller sig MIK till begreppet Digital kompetens?

Idag träffades alla skolbibliotekarier i Åtvidaberg för att diskutera MIK och digital kompetens. Vi har jobbat hårt för att fördjupa oss i och skapa en strategi för att arbeta med MIK i Åtvidabergs skolor under snart två år. Den här hösten är vi tre av sex som går utbildningar på Borås Högskola för att bygga vidare på en vetenskaplig grund för vårt arbete. Vi har hela tiden arbetat utifrån begreppet Medie- och Informationskunnighet och med stöd i UNESCOS guider. I läroplanen och i skollagen står nu att skolbiblioteken ska arbeta främjande för att öka elevernas ”digitala kompetens”, men begreppet MIK lyser med sin frånvaro. I gruppen hamnade vi intressanta funderingar över hur vi ska närma oss begreppet och hur förhåller det sig till begreppet ”medie- och informationskompetens”? Precis som vi problematiserar begreppet ”läsning” och ”läsfrämjande” i en skolbibliotekskontext måste vi våga mejsla ut vad vår roll skulle kunna vara utifrån ”digital kompetens” och vad är det innebär för skolbibliotekets verksamhet? Vi vände och vred på begreppen och försökte oss också på vad digital kompetens inte är? Vi kommer att träffas flera gånger för att diskutera detta.

Vår skola läser just tillsammans boken”Koden till digital kompetens” av Karin Nygårds och under bokmässan lyssnade vi på Frida Monsén. Hon har skrivit boken ”Digital kompetens i skolan och klassrummet” och den kommer vi att läsa tillsammans med vår rektor, som grund för arbetet med att utveckla vår verksamhetsplan kring digital kompetens. Frida Monsén närmar sig begreppet ur fyra perspektiv: Hantera, skapa, dela och förstå

Frida lyfte också vikten av att problematisera ”Digital läsning”. I jämförelse med den definition som Digitaliseringskommissionen valt så är det perspektivet med ”motivation”, alltså att vilja delta i den digitala utvecklingen som inte ryms i Fridas ingång till begreppet. Tankarna lär fortsätta. I morgon åker Anna och Karin till Hacka bibblan i Gävle och hoppas på mer input från hur andra tänker.

Vi avslutade mötet med att prova att programmera Blue Bots. Det är verkligen en framgångsväg att börja i det konkreta och inte bara i teori – vi hade riktigt roligt och även de som känt sig mycket tveksamma när de såg att robotar stod på programmet tyckte det var toppenkul. Det blev också tid för tankar om hur vi skulle kunna använda robotarna i våra bibliotek.

Crossmedia

Ge och ta

Nu är våra 9:or igång med andra delen av Christina Wahldén-projektet. Efter att ha läst hennes litteratur och bloggat med Christina om böckerna så är det nu dags för skrivning. Noveller står på schemat. Medan lektionerna rullar på har vi nära kontakt med Christina via mail. Hon är genuint intresserad av hur det går för oss – vilket värmer i lärarhjärtat. Vi stöter och blöter, vrider och vänder hur vi kan fortsätta projektet. För vi vill absolut inte släppa taget om Christina än, som gett oss så mycket. Kanske skulle en slags skrivarverkstad senare under terminen vara bra? Vi skriver noveller i detta nu och för de elever som är intresserade av skrivning kan vi då erbjuda det lilla extra innan det är dags för nationella prov. Arbetet är fortfarande under bearbetning, men det är så roligt att jobba fram ett spännande och lärorikt projekt tillsammans med ett skrivarproffs. Vi ger och vi tar av varandras idéer. Fortsättning följer …

RDA

Blue bot – det första steget till programmering

Nu har vi kommit igång med Digiteket. Vi har haft två tisdagar då vi jobbat med Blue bots för att förstå grunderna i programmering. Inför första träffen hade eleverna byggt Robot City där vi lekte med robotarna och provade oss fram hur de fungerade. Robotarnas fördel är att de ser så inbjudande och lekfullt lätta ut. Det visade sig dock inte vara helt enkelt att få dem dit vi ville!

Vi bygger Robot City av återbrukat material

 

Under samma tillfälle fick eleverna prova att koda sina namn med hjälp av pärlor. Pärlorna fick representera binär kod. En färg på pärlan får representera 0 och en annan färg på representera 1. Åtta ettor/nollor blir en bit och en maskinkod som datorn kan förstå. Genom att pärla sitt namn kan eleven får grepp om vilket språk som datorn pratar. Det var tydligt att den här aktiviteten delade barnen i två läger. Några tyckte direkt att det kändes alldeles för svårt och ville inte ens prova medan andra blev riktigt taggade och provade flera ord och ville samtala om hur datorer ”pratar”.

Koda ditt namn!

Det andra tillfället som vi bjudit in till Digiteket kom hela fritidshemmet och vi blev lite överrumplade över att plötsligt ha 25-30 barn i lokalen som skulle köra Blue Bots. Den här gången var tanken att de i grupper skulle planera och programmera sina Blue Bots mer genomtänkt. Barnen fick en bana som de skulle försöka följa och hjälptes sedan åt att resonera kring hur roboten skulle röra sig och vilka kommandon den skulle få. Barnen var ca fyra på varje Blue Bot. Det krävdes en tydlighet från oss vuxnas sida hur turtagning och samtalet skulle gå till med efter en stund hade det hittat sin form. Det som är riktigt bra med Blue Boten är att den direkt ger ett utfall om man har tänkt rätt. Ett riktigt bra sätt att komma igång att tänka programmering.

Banor och planering

Vi har tyckt att det har varit svårt att se hur vi ska ta oss an och jobba med programmering och kod för att få en bra progression. Under bokmässan hittade vi bra material från Hands on science som bygger just på progression i programmeringen och som kopplats ihop med läroplanens revidering kring digital kompetens. När vi får våra Ipads vill vi prova att jobba med appen BlueBot istället för alla papper som gick åt. Vår förhoppning är att få fram ett material som kan användas i bibblan men också lånas ut till klasser. Då passar det bra med ett färdigt material från de första stapplande stegen med programmering via Bluebot, till blockprogrammering till kod.